I början av 1980 gick jag en datakurs. Datorerna vi använde går inte på långa vägar att jämföra med dagens. Egentligen vet jag inte varför jag anmälde mig till kursen. Antagligen pga nyfikenhet. Nya saker är alltid kul att testa. Jag tröttnade ganska snabbt, för det var alldeles för omständligt. Tacka vet jag dagens PC.
Jag började så smått träna på min dotters PC innan hon flyttade hemifrån. Men jag minns hur nervös jag var i början. Internet var inget jag kände mig hemtam med alls, så i regel tränade jag bara när jag visste att jag kunde få hjälp snabbt. Tack och lov så har den rädslan försvunnit. Nu vågar jag testa saker på egen hand och tror inte längre att datorn flyger i luften om jag trycker på fel tangent. Jag kan tom acceptera att den strejkar ibland utan att mitt blodtryck stiger.
När min son flyttade till USA för 10 år sen skaffade jag mig en hel hög med mailvänner för att träna upp min engelska. Jag har fortfarande kvar många från USA, Nya Zeeland, Japan och från flera länder i Europa som jag mailar till regelbundet. Det är både smidigt och billigt.
Datorn kan användas till mycket. Igår kväll när jag satt och surfade så ringde plötsligt min son via Skype. Han hade lunchrast och var på väg hem i bil. Vi pratade ända tills han kom fram till sitt hus och då hördes ett konstigt ljud. Han hade öppnat garageporten. Snacka om att ha bra hörsel!!!! Jag kan höra en garageport öppnas i Dallas. Senare på kvällen precis innan jag skulle stänga ner datorn loggade min dotter från Luxemburg in på MSN.
Efter en sån datakväll sover man gott, och tänker att världen är ändå inte så stor. I varje fall så känns inte avstånden så oerhört långa när man kan pratas vid när som helst på dygnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar