För en tid sedan så berättade jag att jag fått en Amaryllis av min svärson. Den slog ut med sex st blommor och nu har den andra stängeln också öppnat sig och jag kan se att det kommer att bli sex blommor även där. Det är ingenting som jag kan ta åt mig äran av. Naturligtvis hade detta hänt vem som än hade haft hand om blomman. Men det får mig ändå att tänka....att jag kanske skulle börja odla så smått igen.
När vi flyttade in i vårt alldeles nybyggda hus 1973 så bestod trädgården bara av en massa jordhögar. Eftersom jag alltid bott i lägenhet tidigare, så tyckte jag ändå att det var rena paradiset. Dessutom var jag betydligt yngre då och funderade inte så mycket på att det fodras mycket jobb att hålla en trädgård igång. Jag bestämde mig snabbt för att ha en stor köksträdgård med både grönsaker, bärbuskar och fruktträd. Efter något år grävde jag t.o.m. upp en bit av gräsmattan för att få mer jord att odla på. När jag nu tänker tillbaka undrar jag om jag var fullt tillräknelig på den tiden. Jag var nog ganska flitig en 10-15 år, sen började jag så smått att tröttna. Att dra upp ogräs är inte riktigt min melodi. Det slutade med att bärbuskarna åkte iväg och vi sådde gräs där i stället. Det enda som fick vara kvar var en liten bit jord där jag har lite kryddväxter. Det är ju sådant som nästan sköter sig själv.
Eftersom jag nu har betydligt mer fritid än tidigare, så kanske det är idé att öka antalet kryddväxter. Något grävande i gräsmattan kommer det inte att bli. Fullt så energisk känner jag mig inte. Det räcker så bra med det man kan odla i krukor. Jag vet ju inte hur länge det här intresset håller i sig.
Man vet aldrig...det kanske blir en andra karriär som trädgårdsmästare? Vinrankor kanske?
SvaraRadera