Lucka 7

Osaliga andar

Jag har så långt tillbaka jag kan minnas alltid varit intresserad av deckare och andra spännande historier. Hitchcock är en av mina favoritregissörer, men även Arne Mattson gjorde en del rysliga filmer. Det var Damen i svart, Mannekäng i rött, Ryttare i blått, Den gula bilen och inte minst Vita frun. Egentligen förstår jag inte varför jag fastnade för just den genren för jag har alltid varit mörkrädd. Det blev klart inte mycket bättre efter att ha sett sådana filmer. Varje gång någon av de här filmerna kom ut på biograferna så på nåt konstigt vis dök det upp både svarta och vita damer och gula bilar lite här och var. Det påminner lite om clownerna som rände runt för något år sedan, men man hörde aldrig att någon blev skadad då. 

Vita frun har det berättats om i århundraden. De äldsta kända beskrivningarna av henne är från 1600-talet, men det är möjligt att hon "spökade" längre tillbaka också. På 1800-talet blev hon väldigt populär och det skrevs många berättelser om damen i fråga. I de flesta berättelser går hon runt på slott och herrgårdar. Flera legender berättar om att hon dött efter att ha förlorat eller blivit sviken av sin trolovade eller man. Hon förknippas med vissa släkter och när hon visar sig tror man att någon i familjen ska dö.

Vålnader och spöken är ungefär samma sak, men jag tycker att spöke låter lite trevligare än vålnad. Jag gillar speciellt spöket Laban och hans lillasyster Labolina. Det är Inger och Lasse Sandberg som skrivit de här barnböckerna och både text och illustrationer är lämpade för mindre barn. Spöksyskonen hittar på massor av tokigheter tillsammans med prins Bus. Allt behöver inte vara skrämmande även om det är spöken och vålnader inblandade.