På resa i utlandet

Igår åkte jag iväg till Arken, som ligger två mil söder om Köpenhamn. Där visades en utställning om Björn Winbladh, en dansk konstnär som jag gillat sen jag var tonåring. Nu var det inte bara den utställningen som fanns där utan även en om Gerda Wegener, en konstnärinna som jag inte visste mycket om tidigare. Sånt tycker jag är intressant när man blir lite överraskad, och i det här fallet glatt överraskad.

Jag gillade verkligen hennes alster. Det var mycket i Art Deco och Art Noveau-stil. Hon levde största delen av sitt liv i Paris och var gift med landskapsmålaren Einar Wegener. Han blev Gerdas favoritmodell under namnet Lili Elba. Han var en av de första i historien som genomgick könskorrigerande operationer.

Vi åkte iväg tidigt på morgonen och turen via Öresundsbron och till Ishöj där muséet ligger tog bara en och en halv timme. Ishöj var ett mycket passande namn idag. Det var svinkallt där!!!!! Det blåste halv storm, så när vi gick från parkeringen stod man ibland helt stilla, för det var omöjligt att komma fram. Det var som en mur. För första gången på väldigt länge kände jag mig lätt som en fjäder, och risken att jag skulle lyfta och flyga ner i Öresund var överhängande.

Själva byggnaden är nu så här i vintertid inte mycket att hurra för. Det ser ut som en jättestor industribyggnad eller ett fängelse...grått och intetsägande. Det lär ska föreställa ett strandat skepp. Jag antar att namnet ska syfta på Noas ark. Inne i muséet fanns en del djur att beskåda som ett lejon och några fåglar. På ett ställe stod två halva kor. Där tror jag de har missat lite i berättelsen om Noa. Visserligen skulle han ta med sig två av varje sort, men jag är helt övertygad om att det skulle vara två hela djur.

Det finns mycket som räknas som konst och som jag tycker är enbart konstigt, som t.ex. det här med en massa skjortor upphängda på en vägg. Det ser ut som om någon haft stortvätt. Hade de hängt ut skjortorna i blåsten hade de torkat på nolltid.

Ett annat konstigt konstverk var den här trappan. Hur man ska komma upp till dörren är för mig en gåta. Då måste man vara vig eller ta hjälp av en stege. Det är kanske meningen att det ska vara besvärligt för när jag såg vad som stod ovanför dörren började jag förstå det mer. Där innanför sitter antagligen nu personer som slipper bli störda.

När vi gått runt och kände oss nöjda ställde vi kosan mot cafeterian. Det behövdes med lite koffeinpåfyllning för att klara av iskylan när man kom ut. Ett inlägg med Björn Winbladhs konst kommer senare.