Brunede kartoffler

Jag gillar att laga mat om den är lättlagad, helst snabblagad och dessutom god. Ibland kan det vara svårt att hitta recept som stämmer in på de önskemålen. I min bokhylla i köket har jag många kokböcker, men de står där mest till prydnad. Det är ytterst sällan jag bläddrar i dem idag. Det är mycket enklare att använda datorn. Om jag skriver in i sökrutan vad jag har för något i frys eller kyl så dyker det inom några sekunder upp förslag på middagar i det oändliga. Det är bara att välja och vraka.

Igår hade jag bestämt att jag skulle göra krögarpanna, för det är svårt att misslyckas med. Jag stekte prinskorvar, köttbullar, kycklingbacon och ägg. Det ska vara stekt potatis till också, men jag är ingen stor potatisälskare. Egentligen är det mest vanlig kokt potatis jag vänder mig emot. Jag tycker inte det är speciellt gott. Däremot gillar jag råstekt potatis, hasselbackspotatis, potatisgratäng och annat där man gör lite mer med potatisen. Stekt potatis är helt ok, men jag kände för att göra något annat,

Jag fick en idé om att jag skulle prova att göra "brunede kartoffler". De är en dansk specialitet, men jag tänkte att klarar jag av ett engelskt virkmönster ska det väl inte vara så svårt med ett danskt recept. Nu var det väldigt enkelt för det fanns recept på svenska och små videosnuttar....nästan svårt att misslyckas.

Det stod att man skulle absolut inte använda burkpotatis! Varför inte det? Jag hade köpt hem två burkar för ändamålet. Förklaringen var att de var för salta. Det var bättre att köpa små, runda potatisar och koka dem med skalet på och sen skala dem. Då blev det knappast lätt och snabblagat. I affären hittade jag bara megastora potatis så jag struntade i rådet. I stället sköljde jag burkpotatisen extra noga och la dem på hushållspapper så de fick torka.

Nu var det dags för själva bruningen. Först hällde jag sockret i pannan och väntade på att det skulle smälta. Jag var livrädd att det skulle börja stänka, så jag stod på så långt avstånd som jag kunde  och sträckte bara fram en arm förlängd med en träslev så jag kunde röra om. Så småningom smälte sockret och då var det dags att hälla på lite vatten. Det sprätte rejält, vill jag lova, men "sprättet" missade mig, tack och lov. Till sist rörde jag ner en klick smör och nu var det dags att lyfta i en omgång potatisar. De rullade jag runt i den bruna röran tills de blev ljusbruna. Det gick bara att göra en liten kladd i taget för det skulle vara plats för dem i pannan att vändas på alla håll och kanter.

Det smakade väldigt gott, och i fortsättningen när jag ska bjuda på krögarpanna kommer det alltid att bli med brunede kartoffler.