Stenmarksluvor och väjningsplikt

Det rasslar in nyhetsbrev i min maillåda lite då och då. Mycket handlar om hobby eller mode och mycket är naturligtvis bara en massa reklam. De mailen åker direkt i papperskorgen, men de intressanta brukar jag läsa genom. Nu sist fick jag ett mail där jag kunde klicka och få se en modevisning. Videosnutten var från Tommy Hilfigers visning, en designer som jag inte är så uppdaterad på. Jag vet vem karlen är....eller har läst om honom....men hans kläder är inget som gjort något större intryck på mig. Efter att ha sett hans visning kan jag konstatera att jag har inte ändrat uppfattning.

Modellerna kom fram på ett stort podium och var tvungna att gå nerför en trappa innan de nådde golvet där publiken satt. I mitten var en stor tom cirkel omgärdad av ett staket där mannekängerna kunde promenera, och runt den här cirkeln fanns ännu ett promenadstråk innan publiken fick plats. Det såg ut att vara fullsatt. Jag har alltid förvånat mig över varför kvinnliga mannekänger går så underligt. De liksom gungar fram och slänger det ena benet framför det andra så det ser ut som om de tror de har blivit stoppade av polisen för nykterhetskontroll och ska visa att de kan gå längs en rak linje. Någonstans har jag läst att det skulle se vackert ut och göra benen längre och snyggare. Vackert är det definitivt inte och tjejerna är redan tillräckligt långbenta. Killarna går helt normalt. Något som är gemensamt för båda könen är att de ser så uttråkade ut.....nästan sura. De behöver givetvis inte gå runt och gapskratta men ett leende hade väl inte varit fel.

När det gäller kläderna blev jag alltså inte imponerad. Inga nyheter över huvud taget. Det såg ut som garderoben hos vem som helst. Jag hade hoppats på att få se lite roliga och vågade modeller. Annars tycker jag det är fusk att kalla sig för modeskapare. Alla tjejer bar en enfärgad Stenmarkluva till varenda plagg de visade. Det spelade ingen roll om de bar klänning, korta tröjor där magen var bar eller ytterkläder. Jag fattade inte vitsen med det hela. Alla killar var barhuvade.

Själva gåendet var stor show. Ungefär 60 plagg visades av lika många ungdomar. De slapp alltså att byta om efter att de gått sin runda. Det gick undan, vill jag lova. Så fort de kommit nerför trappan svängde de växelvis mot höger eller vänster och tog rundan först inne i cirkeln och sen kom de på nåt sätt ut till gången där publiken satt. Det var rena labyrinten och det kom folk från trappan och golvet och höger och vänster och jag fick nästan blunda ibland för jag blev alldeles vimsig. Att de kunde hålla reda på hur, var och hur snabbt de skulle gå är för mig en gåta. Deras koordinationsförmåga var enorm. Det var som när man ser medlemmar i musikkårer marschera in emellan varandra medan de spelar. Min bloggkompis Tove har haft väjningsplikt  som ett bloggtema och den här modevisningen illustrerade verkligen vad det ordet betyder.