Luddhjärnor

Vi kan läsa mycket om Hans Alfredsson nu efter hans bortgång. Det är många som jobbade med honom eller intervjuade honom som berättar vad de minns. Han var en person som avskydde orättvisor och stod verkligen upp för "de små" i samhället, liksom Tage Danielsson. Deras ironiska sketcher tog udden av många dumma kommentarer och när de raljerade över saker som hänt så fick det nog många att tänka till lite extra.

Det finns tyvärr många fördomsfulla människor här i världen, som slänger ur sig saker utan att tänka sig för. Jag minns för ganska många år sedan när jag var i en butik samtidigt med en familj som hade ett barn med sig som var lite "livligt". Helt plötsligt svepte en fisförnäm dam förbi tillsammans med en vänninna och uttalade högt en mycket nedsättande kommentar om hela familjen. Enligt henne var det en "dampfamilj". Så oförskämt! Jag har jobbat med barn med särskilda behov i hela mitt vuxna liv, så jag är allergisk mot den slags generaliseringar. En familj kan inte vara "dampig". Idag används inte den benämningen längre, men tyvärr är det ganska vanligt att de som inte vet vad de pratar om säger så. Om ett barn har fått en diagnos så smittar inte det av sig på hela familjen. En diagnos är inte en smittosam sjukdom som influensa eller mässlingen.

Nalle Puh säger:" Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, utan de har grått ludd som blåst in i huvudet på dem av misstag". Ibland undrar jag om det inte varit korsdrag så luddet blåst ut andra hållet och det nu är helt tomt där inne.