Schack matt

Jag kände mig riktigt matt igår kväll när jag kom in från skogspromenaden. På grund av det dåliga vädret har det blivit lite si och så med promenerandet. Det är betydligt svårare att komma iväg nu när ingen pockar på min uppmärksamhet och vill ut och lufta sig. Jag tror jag måste lägga upp ett schema för mitt motionerande och ha lite mål att sträva efter. I skogen finns otaliga motionsslingor i olika längder och med olika kupering så det är bara att välja och vraka. Dessutom har jag stavar att ta med, och det lär vara nyttigt med stavgång. Har man lite dålig balans är det ännu bättre med lite stöd. Jag har provat flera gånger, men det är inte alls så lätt som det ser ut. Man måste hela tiden hålla reda på både armar och ben så de inte flaxar runt hur som helst. Det gäller att vara fokuserad.

Igår kväll blev det äntligen av att jag gick en skogsrunda....tack var Rasmus. Han ringde tidigare på dagen och undrade ifall han kunde sova över här för nu var det en hel vecka sen sist. "Hans rum" är alltid ledigt så det var inga problem. Han tog sin mobil med sig för han hade laddat ner ett spel på den. Det var ett spel där man letade efter Pokemonfigurer. På skärmen visades en gubbe, det skulle föreställa Rasmus då, som gick och gick. Rätt som det var kom ett meddelande att det fanns en Pokemon i närheten. Då gällde det att gå runt och leta upp den. Ett mycket fiffigt spel. Inte tänkte man på hur långt man gick. Hela uppmärksamheten var riktad mot att leta upp de där figurerna.

Vi fick hålla oss i utkanten av skogen för att det skulle visas någon karta, men det gick lika bra. Helt plötsligt sa Rasmus: "Där kommer en schackpjäs." Jag tittade mig omkring men det enda jag såg var en person som kom joggande åt vårt håll. -"Är det inte Pokemon vi letar efter?" undrade jag. -"Jovisst, jag sa bara att där kommer en löpare," förklarade han. Någon schackpjäs kommer jag aldrig att bli. Jag blir matt bara av att promenera.