Inte bara jag som tar trädgårdspromenader

Jag går gärna en liten inspektionsrunda i trädgården då och då. Ibland förvånas jag över växters envishet. Jag planterar dem på ett ställe, men där trivs de tydligen inte för de flyttar sig själv, så nästa år hittar jag dem någon annanstans i trädgården. Det är tydligen mer än jag som tycker om att "trädgårdsvandra".

Ett år planterade jag påskliljor och violer i en kruka som jag hade på trappan vid ytterdörren. Året därpå växte det upp några små violer i gruset bredvid trappan. I år står det en liten ensam viol på andra sidan grusgången och blommar så vackert. Märkligt!

Igår hade vi strålande sommarväder så jag passade på att göra vid den största rabatten. En del växter fick nya boplatser och en del, som inte såg mycket ut för världen, åkte i trädgårdstunnan. Nu vet jag vad jag måste komplettera med och det ska jag försöka göra denna veckan. Först och främst vill jag ha en syrenhortensia i rabatten. När nu Aroniabusken är borta finns plats för det. Säkert blir det en del nya perenner också. Jag vill att de ska växa så tätt att ogräset inte har en chans att överleva. 

Jag har även vitsippor som numera huserar i en rabatt på baksidan i vår trädgård varje vår. Första gången jag upptäckte dem var vid ormhasseln som står ut emot gatan. De växer nu ca 15 m från ursprungsplatsen. Det allra mest underliga är att jag har aldrig planterat några vitsippor i min trädgård, så var de kommer ifrån är en stor gåta. När jag höll på att gräva och flytta runt på växterna upptäckte jag att vitsipporna fanns lite här och där i rabatten. De är nu planterade tillsammans, men jag gissar att de kanske rymmer nästa år igen. Fast den sortens olydnad tycker jag är charmig.