Hårfagert

Igår gjorde jag ett välbehövligt besök hos frissan. Mitt hår växer som ogräs...helt okontrollerat. Jag borde kanske ha klipptid hos frisören med bara några veckors mellanrum. I alla tider har jag varit dålig på att planera in mina frisörbesök. I regel har jag gått så länge att till slut har jag varit helt hysterisk över hårtestarna som spretat åt alla håll och kanter.  Då har jag kastat mig på telefonen, bara för att få höra att det fanns ingen ledig klipptid den närmaste tiden. Vad gjorde jag då? Jo, jag plockade fram saxen och karvade själv. Inte blev det snyggt precis, men det blev i varje fall kortare.

Numera är jag inte så våglig att jag ger mig på att klippa mig själv, utan jag väntar tåligt...hmmm...nåja...väntar i varje fall...tills min frissa kan förbarma sig över mitt hår. Att färga håret har jag alltid gillat och det kommer jag att fortsätta göra så länge jag har hår på knoppen. Det finns så många snygga färger, så varför bara nöja sig med en? Den här gången blev det mörkt chokladbrunt med guldfärgade slingor. Om jag får säga det själv så är det riktigt snyggt.

Tänk ändå så mycket det gör för humöret om man känner sig nöjd med sig själv. Nu när det går mot sommar är det praktiskt med en lättskött frisyr. Det ska helst räcka med att man drar fingrarna genom "lockarna" eller rister lite på huvudet för att alla hårstrån ska falla på plats. En sån frisyr har jag nu.