Au pair

Tack för alla vänliga kommentarer på mitt inlägg i måndags. Att jag var i Luxemburg och var omgiven av en pratglad flicka och en kelen hund lättade verkligen upp det hela. När jag kom hit sent i söndags kväll sov naturligtvis Zoé, men Santos mötte mig med ivriga svansviftningar. På morgonen när Zoe vaknat kom hon springande direkt och gav mig en stor kram. Sen har det varit Momo hit och Momo dit nästan hela tiden.

Jag bad om en lista på vilka tider som gällde för mat och nattning och lite andra förhållningsregler, och den har jag försökt att följa. Det har väl gått sådär kan jag säga. Men jag tänkte att det kan nog inte göra så stor skada ifall vi inte följer listan till punkt och pricka. Vi tar dagen som den kommer och det känns ganska bra. Det är jättekul att ha hand om småbarn. Man vet aldrig vad som kommer att hända från den ena sekunden till den andra. Dagarna är fulla av överraskningar. Zoe läste en saga för mig på franska (eller nåt annat okänt språk). Sen vände hon på boken och visade bilderna för mig. Antagligen gör de så på dagis när de sitter i en grupp och lyssnar på sagor. Det var för väl att hon gjorde likadant, för då fattade jag vad sagan handlade om. Nu har redan halva "arbetsveckan" gått och på fredag är hela den lilla familjen samlad igen. Jag stannar kvar till söndag eftermiddag då jag ger mig av hemåt.