Fred Flinta
Familjen Flinta är en amerikansk tecknad serie som utspelar sig i stenåldersmiljö. Den visades i amerikansk TV första gången 1960. Det var den första tecknade serie som sändes på kvällstid, men det är inte så konstigt, eftersom den är mer riktad till vuxna än till barn.
Familjen har även ett husdjur, nämligen dinosaurien Dino. Familjen Flinta blev ganska snart populära även i Sverige och jag minns att jag såg dem ofta på TV. Jag gick då sista året på realskolan, och inför skrivningarna för examen köpte jag och två av mina kompisar tre figurer, nämligen Fred, Barney (Freds granne) och Dino. Tre maskotar som vi hade med oss vid alla provtillfällen. Det är inte så svårt att räkna ut vilken som blev min maskot.
Naturligtvis blev det den orangefärgade Dino. Han bor sedan ett antal år tillbaka i Dallas.
Det finns en liten by nära Grand Canyon i Arizona som är uppbyggd precis som i familjen Flintas Bedrock City. Den öppnades upp 1972 och det fanns även en dinosauriepark i närheten. Tyvärr var ägarna tvungna att stänga ner parken i januari 2019.
Ååå så fyndigt med Fred Flinta i din fredskalender=)
SvaraRaderaDet har man ju sett många avsnitt av under sin uppväxt, både på TV och VHS önskar dig en fin lördag!
Jag minns också att jag följde den serien väldigt noga.
RaderaJa ... vem minns inte Fred Flinta och hela hans familj och så grannarna med förstås! Väldigt roligt som jag minns det!
SvaraRaderaOch Fred passar ju perfekt i din kalender!
Kram
Även om Fred lätt blev arg var han ändå snäll och omtänksam.
RaderaÅh, vad jag gillade familjen Flinta. Det var högtiz för en liten knubbig tjej varje gång den tecknade ( ordet animerad fanns inte i ordförrådet då) serien visades. Fred och Barney, de gjorde sig faktiskt väldigt bra i svart-vitt. Men å sndra Sudan, det var det enda som finns.
SvaraRaderaPå sjuttiotalet blev det färg i två och även på Flinta. Ha det gott!
Svart /vitt fungerade jättebra. Det var ju själva innehållet som var det viktigaste.
RaderaFamiljen Flinta missade jag inte. Det var länge sedan men kul att få återuppta bekantskapen.
SvaraRaderaJa jag minns knappast när jag såg den serien senast.
RaderaSå roligt att få återse Fred Flinta med familj. Jag gillade den serien jättemycket. Och så klart gamle Fred ska vara med i din fredskalender! Väldigt fyndigt!
SvaraRaderaKram och fin lördag!
Jag tycker Fred har en given plats här....inte bar för namnets skull. Han var snäll innerst inne även om han hade ett häftigt humör.
RaderaVad jag längtade efter att se Fred Flinta och de andra. Favoritprogrammet under veckan. Nu för tiden behövs oftast ingen längtan. För och nackdelar. Som med det mesta.
SvaraRaderaHembygdsparken i Ängelholm är en härlig oas i staden. Där var vi flera gånger under våra år på Bjärehalvön. Våra döttrar har många mysiga minnen från platsen. Det hann bli en del Kalvinlopp med pallbesök. Ytterst pinsamt den gången när vi frusna föräldrar åkte hem med kidsen och det visade sig att vår yngsta hade vunnit. De sprang ihop med andra årsklasser som vi visste därför inte. Priset/medaljen kom med posten.
Lördagskram
Nej, vilken otur! Jag har också varit med som åskådare till en del Kalvinlopp när Rasmus deltog. Jag antar att dina döttrar har provkört Flintabilen. Håller med dig om att det finns inte många program man längtar efter nu. Lite trist. Det är alltid kul att ha något att se fram emot.
RaderaDet var ett av få barnprogram som gick när jag var barn. Dock minns jag att även vuxna såg det. På den tiden var man inte bortskämd med tecknad underhållning precis. Annat är det nu.
SvaraRaderaKram och god lördag!
Då såg man fram emot de tecknade filmerna. Nu är det vardagsmat och inte samma tjusning längre.
RaderaÄlskade Flinta som liten, ganska ok även som vuxen kan jag tycka.
SvaraRaderaFanns ju knappt något tecknat när jag var liten, trazan och banarne var väl det som jag minns mest med tecknade serier.
Fina minnen, ha det fint nu.
Trazan och Banarne minns jag bara som TV program.
RaderaDu hittar mycket på Fred och Fred Flintstone är verkligen en älskad serie. Vi fick tv 1961 så den serien är mina barn uppvuxna med och jag med, höll jag på att säga.
SvaraRaderaHa en fin helg!
Kram, Ingrid
Visst känns det som man vuxit upp med Fred Flina. Jag såg alltid filmerna.
RaderaHaha! Fred måste vara med. Han var en snäll och fredlig "person".
SvaraRaderaVi tittade också på familjen Flinta. Det var roligt.
SvaraRaderaKram
Jag gillade med familjen Flinta.
Radera1960-talet då serien visades i Svensk Teve, såg jag den inte, men däremot på 1990-talet, tror jag det var, då den kom i repris. Jag kommer ihåg att jag tyckte att den var rolig, ja till och med småtrevlig.
SvaraRadera"Här kommer Flinta, håll för öron och ge hals, uti en stenålders vals" är ett minne jag har av att det sjöngs.
Jag skulle gärna se om den serien nu.
Tack för ett trevligt inlägg.
Kram!
Den låten hade jag nästan glömt bort. Kul att du påminde om den.
RaderaEtt underbart inlägg:-) Har inte sett hela serien men många avsnitt. Har ungefär samma minne av Fred Flinta som Wiolettan. Skoj!
SvaraRaderaKul med lite nostalgi ibland.
RaderaFred Flinta var en höjdare som jag inte kunde få nog av, gillade honom skarpt! Fint inlägg! Tack för lite nostalgi!
SvaraRaderaDet var en lite småmysig serie.
RaderaVisst minns jag Familjen Flinta. Och jag missade sällan ett avsnitt. Såg dem tillsammans med mina föräldrar och vi alla gillade programmet och karaktärerna-
SvaraRaderaTänker också när jag läser inlägget på Owe Thörnvist som gjorde en låt om Wilma som det blev lite rabalder om; http://www.owethornqvist.com/Texter/wilma.htm
Men en kul text var det.
Kram
Owe Törnkvists sång minns jag lite grann av. Måste leta upp på nätet och lyssna på den igen.
RaderaEn härlig serie som jag tror skulle roa många även idag.:)
SvaraRaderaTrevlig andra advent!
Jag tror faktiskt också den skulle bli populär idag.
Radera