Vi är riktiga klippare

Jag tänker alltså på Göran och mig och våra grannar. Det började så smått förra hösten när jag klippte ner de kinesiska buskarna framför altanen, eftersom de såg så trista ut. Ganska snart efter slog de upp fullt med nya skott och busken såg riktigt bra ut. Under vintern har ju löven varit borta och nu har jag gått och tittat på dem varje dag. De har sett helt döda ut...men så helt plötsligt fick de liv.

Nu slår de ut nya blad varje dag och jag räknar med att alla gamla torra grenar längst ner ska döljas. Kanske det inte blir några blommor på dem i år, men det får jag stå ut med. Huvudsaken är att de växer upp och att det blir grönt.

Perukbusken klipper jag ner helt varje år och den brukar alltid sätta fart att växa framåt våren. Så har den gjort i år med. Den blir lagom hög och är så vacker med sina mörkröda blad.

Humlen kapas också varje år och jag flyttade den till en ny plats i höstas. Min tanke är att den ska snirkla sig runt i carporten. Där är den inte i vägen för något annat. När den växte i rabatten drog den med sig en hel del andra perenner och det var omöjligt att skilja dem åt. På bilden syns även en del av den grusade gång som mina grannar fixade åt mig, så jag lätt kunde gå in till dem om jag behövde hjälp med något.

Den busken som stod där innan och som min granne klippte ner blev startskottet till att hela spireahäcken nu är ett minne blott. Grannarna har sågat ner och jämnat till alla buskar och i morgon tar vi, eller rättare sagt Bo och Rasmus hand om bortforslingen av alla grenar. Vi har hyrt ett släp och Bo räknade med att få köra två rundor till tippen för att bli av med allt. Nu kan vi bara vänta på att det ska komma nya skott som växer upp och ger oss en fin häck igen. Jag föreslog min grannfru att innan det kom så långt så kunde vi sätta ett bord och två stolar i mitten. Sen kunde hon och jag sitta där och fika och ha det lite trevligt.