Snart är det jubileum

På söndag är det exakt 8 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg. Jag började blogga en månad före skolavslutningen. Under sommarlovet fyllde jag 65 år och det betydde att jag inte återvände till skolan efter lovet. Mitt sommarlov tar så att säga aldrig slut. Kanske är det lite fel att kalla det för sommarlov mitt i vintern, men ett lov är det i varje fall.

Det var Katarina, min dotter, som inspirerade mig till att börja blogga. Hon skrev en blogg om vad som hände hos henne i Luxemburg och jag tyckte det var så kul att läsa. Hur man gjorde för att starta hade jag inte den blekaste aning om, men Katarina hjälpte mig att komma igång. Sen har det rullat på av bara farten. I början var det lite kämpigt, men så småningom kunde jag själv lösa en del problem och då blev det ännu roligare. Det är ju egentligen bara till att testa...ibland fungerar det som man tänkt och ibland...dvs. många gånger...fungerar det inte alls.

När jag läser bakåt i min blogg märker jag att mitt sätt att skriva har förändrats en del. Jag tycker det är betydligt lättare att skriva ett inlägg nu än när jag började. Så är det väl med allting....övning ger färdighet.

I början vara det bara mina barn som läste vad jag skrev. Den tjänade då som en slags dagbok så både Peter och Katarina fick veta vad som hände hemma i Sverige. Med tiden började jag läsa andras bloggar och lärde mig mycket av det. När sen kommenterandet kom med i bilden blev det väldigt trevligt. En del bloggare har jag följt i många år, och det känns som om vi är gamla bekanta. Än så länge har jag aldrig träffat någon av mina bloggvänner i verkligheten, men man vet aldrig vad som kan hända.

Jag tycker fortfarande det är lika roligt att skriva om lite av varje och läsa andras bloggar. Några timmar på morgonen försvinner snabbt framför datorn. Det har blivit en rutin som jag inte vill vara utan. När datorn strular och jag inte kommer in på nätet blir jag lätt hispig och trycker på alla tangenter, som om jag trodde att det skulle hjälpa. Tålamod är inte riktigt min starka sida....i varje fall inte när det gäller datorer.