Ett annorlunda radband

Jag visste faktiskt inte att det fanns något liknande ett radband i Sverige. Det var Rasmus som berättade det för mig när han var med om konfirmationsundervisningen. Bakgrunden till det hela hände för ca 20 år sen. Martin Lönnebo hade just pensionerats från sin tjänst som biskop i Linköpings stift och nu var han i Grekland för att båtluffa. En storm tvingade in båten till en väldigt liten ö. När han var där började han att skissa på Frälsarkransen eller Livets pärlor som de också kallas. Det är 18 glaspärlor i olika färger som är uppträdda på ett band och bärs som ett armband.

När Rasmus började sin konfirmandundervisning fick han ett band och varje gång de träffades fick konfirmanderna en ny pärla att trä på bandet. Den största gyllene pärlan är Gudspärlan. Det finns jagpärlan, doppärlan, ökenpärlan, bekymmerslöshetspärlan, nattens pärla, uppståndelsepärlan, 3 hemlighetspärlor, 2 kärlekspärlor och 6 tystnadspärlor. De fick även ett träkors som de bar utanpå sina  vita kläder.

Inne i kyrkan var det dekorerat med ballonger i samma färger som pärlorna och en stor Frälsarkrans hängde framme vid predikstolen. Konfirmanderna berättade om var och en av pärlorna.

Varje konfirmand fick också bjuda in en person, som hade varit med på deras dop, att närvara framme vid altarringen och vara med när prästen välsignade dem. Eftersom Katrina höll Rasmus när han döptes så ville han att hon skulle vara med. Konfirmationen är en bekräftelse av dopet och då passade det bra att kyrkans lånedopklänning hängde bakom dopfunten.

När konfirmationen var slut var det fotografering som gällde. Naturligtvis ville vi ha ett foto av Rasmus och hans gudmor och Zoé. Endast åtta ungdomar konfirmerades den här dagen och Kvidinge kyrka är ganska liten så det blev väldigt familjärt.