Blir jag klokare med åren?

Det jag tänker på har inte direkt med intelligens att göra utan snarare sunt förnuft....men det är egentligen också ett slags intelligens, fast väldigt underskattat. Varför jag undrar detta är med tanke på mina hamstergener. Jag har i alla tider samlat på ALLT. När jag bodde i lägenhet var mina källar-och vindsförråd smockfulla med prylar som jag aldrig använde men inte nändes slänga. Slutligen flyttade vi in i en villa med stor källare och jag kunde verkligen stapla mina bra-och-ha-grejer. Tyvärr måste de här förrådsutrymmena städas ibland och det var inte lika kul.

De sista åren har jag faktiskt gjort mig av med en hel del vid varje städning. Mycket har skänkts till loppis, eller sålts och resten har åkt på tippen. Efter varje städning har jag känt mig mycket nöjd och tänkt att nu är det äntligen slut på allt överflödigt. Nästa gång har jag tyvärr upptäckt att det finns fortfarande saker kvar som aldrig används och som jag med säkerhet vet att jag aldrig kommer att få någon nytta av. Så har det varit år efter år.

Nu blir det några loppis och soptippsrundor varje gång jag får för mig att fixa till i källaren. Fortsätter jag i samma stil är det kanske snart tomt där. Jag har i varje fall inget som står staplat på golvet längre, utan allt är uppsatt på hyllor. Städningen går som en dans.

Det finns två rum som sällan drabbas av min städmani när det gäller att kassera saker, nämligen mina hobbyrum. Där samlas mycket, men det är bara "nödvändiga" saker som tyg, garn, tråd, kottar, stenar m.m. Jag måste ha material så både jag och barnbarnen har nåt att pyssla med. Och nu när jag är så ordentlig och slänger allt onödigt så blir det ju en hel del plats över för allt jag måste spara på. Vilken tur att jag har en stor källare.