Jag é en klippare, jag

Det har inte varit något syväder på ett bra tag. Solen har värmt och det gick bara inte att sitta inne. Trädgården däremot har varit perfekt att vistas i. Jag har gått med en sekatör i näven många dagar, så till sist var det nästan så buskarna hukade sig när jag dök upp. Aroniabusken är nu borta med vinden och Göran plockade fram en kedjesåg och sågade ner roten, så den kom under markytan. Först sprutade vi vatten på den så att all jord sköljdes bort. Det liknade en krater i rabatten....rena månlandskapet. Nu har vi fyllt på med ny jord, men någon ny buske kommer det aldrig mer att planteras där. Jag har fått nog av rötter på ett bra tag.

Jag har min farmors gamla bykgryta, som hon alltid värmde vatten i när hon skulle tvätta. Den ska jag skrubba ren och sätta på den plats där aronian stod tidigare. Min tanke är att plantera växter i den efter årstiden. På så sätt kan jag förhoppningsvis alltid ha något där som blommar. Rabatten ska kortas in lite och en del växter ska planteras runt grytan. Vi kommer att få en lite bredare gång på gräsmattan när vi nu ska gå runt huset.

Jag tycker det hade varit bättre att fira Halloween i rötmånaden, för då är det ändå så mycket läskiga kryp i rörelse. I år har jag tack och lov inte haft så stort obehag av detta. Då tycker jag att rotmånaden som är hos oss nu är betydligt jobbigare. Det är alltså inte slut med rötter än. Vi har klippt och sågat ner tre stora thujor på framsidan av huset. Det står andra höga buskar en bit framför och jag kan se inne i mitt huvud vilken fin fikaplats det kan bli där på den tomma platsen. Jag vet att Göran inte heller är intresserad av att plantera fler buskar, så då tycker han säkert att min idé är toppenbra.

Jag har gått metodiskt fram. Först aronian, sen tog jag lite extra klipp på de växter som stod längs min väg tills jag kom till framsidan. När jag svängde om hörnet och skulle gå in hejdade jag mig och tog fram sekatören igen. Buskarna var lite väl breda så de fick dra in magen lite med min hjälp. Till min fasa så står det två höga thujor där som inte går att tukta mer. De är bara gröna på de yttersta 2 centimetrarna. De ska väck! Göran övertalade mig att de skulle få stanna kvar fram till våren. Men då.....