2. Maskar och ormar
Jag tycker att måndagar ibland kan vara lite intetsägande dagar. Även sen jag slutade jobba så känns det inte som om måndagen är världens piggaste dag. För att jag ska vakna till ordentligt behövs nåt speciellt. Då kom jag på lösningen; Läskiga djur. Bara tanken på dem får mig klarvaken. Vad kan då vara bättre än att starta bloggveckan med ett inlägg om dessa hemska varelser. Det hjälper i varje fall mig att kvickna till.
Allt som slingrar sig och krälar avskyr jag. Maskar är det som jag stöter på mest. Det är fullt av dem i trädgården när man gräver. Jag kan inte påstå att jag är rädd för maskar, jag tycker bara att de är äckliga. De gör stor nytta och jag tycker det är enbart bra att de finns, men jag har däremot inget minne av att jag ens som barn plockade upp maskar och gick och bar på. Det verkar som många barn tycker det är så kul att hålla i en mask.
Ormar är en annan historia. När jag gett mig av på mina promenader till skogen, har jag bara träffat på en snok en endaste gång. Den låg i solen och såg ut att ha det så skönt. Huggormar har jag aldrig sett, men jag vet att de finns, för en hundägare råkade på en huggorm, som högg hans lilla hund. Jag var därför väldigt observant när jag var ute och gick med Santos. Det finns en del människor också som blivit rejält sjuka av huggormsbett, annars är vi i Sverige förskonade från större och giftigare arter.
När Rasmus var mindre gillade han att åka till Tropikariet i Helsingborg. Det är ett ställe som vimlar av läskiga djur. Jag försökte alltid föreslå att vi skulle göra något annat, men eftersom han så gärna ville dit, så fick jag bita ihop och blunda när jag gick förbi nåt läskigt. Efteråt brukade vi fika i cafeterian. Rasmus beställde alltid en glass och jag tog svart kaffe....men egentligen hade jag behövt något starkare.
Det finns alltså inte med på min Bucket list (lista på saker som jag ska göra inom en viss tidsram) att jag ska åka till nåt land långt borta och ge mig ut och leta efter ormar. Jag tittar inte ens på TV- program som handlar om de slingriga figurerna.
Nej, varken spindlar eller djur som slingrar sig gillar jag! Nu är det några år sen vi var på Tropikariet, men då tyckte jag rummet med fladdermössen var riktigt obehagligt.....Så jag håller med om att de borde ha lite starkare grejer än kaffe i sitt sortiment ;)
SvaraRaderaKram
Jag fasade också för att gå förbi fladdermössgrottan. Tänk om de kommit ut därifrån!
RaderaÄr skraj för huggormar, när jag joggade (var för ett antal kilon sen och år) var jag nära att trampa på en huggorm, Har även varit nära att cykla på en huggorm. vilken fantasi jag fick om jag kört på den trodde den skulle slingra sig runt ekrarna. Fy för småkryp och såna djur som slingrar och ålar sig fram.
SvaraRaderaTack, dom som åker ner och lämnar sakerna brukar visa foton när dom överlämnar sakerna.
Man kunde sälja sina saker på visningen, men vissa saker har jag svårt att skilja mej ifrån. Var en som tjata om ett halsband jag virkat med tunt virkgarn och genomskinliga pärlemorpärlor.
Kram och ha det bäst.
Fy så hemskt! Så nära har jag tack och lov aldrig varit en huggorm.
RaderaFörsta bilden påminner mej om när Ola var liten Han älskade maskar och samlade dem i sina fickor.Ormar har han. Han har precis sålt ut 10.Fattar inte vem han har ärvt det intresset av???...Veckorna bara svissar förbi,man hinner inte med.. Kram!
SvaraRaderaKänns läskigt bara att läsa om nån som har ormar hemma.
RaderaDet är bra att du slingrar upp denna måndag. Daggmaskar står jag ut med. Om de inte är dopade och liknar riktiga ormar. Vilken tur du haft som sluppit se huggormar. Om ormar tycker jag inte. Ingår inte på min Bucket List heller. Tänk om det finns en snäll, söt orange kramgod orm. Hade du ändrat dig då? Ett ärligt svar. Slingar dig inte. ;) Kram
SvaraRaderaHaha! Där går den orange gränsen. Inga ormar oberoende av färg får vistas i min närhet.
RaderaMaskar finns i mitt liv hela sommaren eftersom vi fiskar.
SvaraRaderaGräver efter dessa feta maskar i jorden och blir salig vid åsynen av att hitta.
Vi är allt lite olika...hehe.
Men ormar letar jag inte, men brukar ändå stöta på dom i skogen ibland...burrr..
Tjingelingen från Rantamor.
Rasmus gillar med och fiska så han och hans pappa brukar gräva efter mask...och det har hänt att de gjort det i vår trädgård. Jag är inte precis intresserad av att titta på resultatet.
RaderaJa, nog piggnar man till av ditt inlägg! Åtminstone ryscellerna på ryggen.
SvaraRaderaHuggorm klarar jag inte av, har sett några stycken alldeles för nära. Erfarenheten ger dock bra benmuskler eftersom jag därefter stampar omkring i skog och mark.
Du är en snäll mormor som följer med till så otäcka ställen!
Det var ju ett bra tips att få starka benmuskler av. Det står det aldrig om bland motionstipsen.
RaderaFör min del så är de inte äckliga djur men däremot råttor, flugor och mördarsniglar...
SvaraRaderaEtt kul tema du har. :)
Kram
från Karin som ska gå på mördarsnigeljakt. Jag hittade den första idag och
den blev så rädd för mig att den dog på fläcken. Med stövlar på kan vad som helst hända
Haha! Du måste inge respekt förstår jag.
RaderaMina yngsta barnbarn älskar att gå på Kolmårdens tropicariu. Där vimlar det av alla sorters reptiler, ödlor och krokodiler. De är helt fascinerade av dessa djur. Huggormar har jag stor respekt för - vi har många ute i skärgården. Min bror brukar ta dem i svansen (=bakänden) och bära bort dem. Han påstår att den inte kan hugga då...
SvaraRaderaKram från Ingrid
Jag läste faktiskt om en dam som tagit en huggorm i svansen, men den högg henne och hon blev jättesjuk. Jag skulle aldrig komma på tanken att ta i en orm.
RaderaKryp av alla sorter är läskiga. Jag kan bara hålla med. Att ta i en mask, spindel, skalbagge eller ens en groda är helt uteslutet. Mina morföräldrars sommarstuga låg på en ö och där slingrade det ofta huggormar på klipporna. Trevligare sällskap kan man ha i sommaridyllen.
SvaraRaderaJag har precis samma åsikt som du att det finns gulligare djur i naturen.
RaderaDet är många som är rädda för kryp och sånt som krälar. Kan vara att ni inte träffat på dem så mycket. När jag var liten och var hos min mormor, så fanns massor av huggormar. Jag lärde mig att de inte är så farliga om jag håller lite avstånd. Här på vår tomt har jag sett både snok och huggorm. Givetvis har jag blivit lite orolig för alla våra djur, speciellt om hundarna skulle träffa på en huggorm. Men än har vi klarat oss och det är bara vår katt Meja som blivit biten av en och jag var tvungen att besöka veterinären.
SvaraRaderaOch sen har jag själv haft strumpebandsnokar i ett terrarium hemma och funderade på att köpa en boaorm :-) . Och jag älskar maskarna i jorden när jag gräver, för då vet jag att jag har en bra jord där växterna kommer trivas.
Jag bor väldigt nära skogen..bara 5 min promenadväg bort, och där vimlar det av allehanda läskiga kryp, så jag träffar ofta på dem. Men det hjälper inte...jag gillar dem inte ändå. Maskar är nog de enda jag kan stå och titta på utan att det kryper längs ryggraden, men jag skulle aldrig i hela mitt liv ta upp en sån för att titta närmare.
RaderaMors.Bärenstig..Nä inte vad jag tänker på..Påt igen..Haé Kram.
SvaraRaderaTyckte själv det lät konstigt.
Radera