söndag 17 maj 2015

Att vara tankspridd


Har du nån gång slutat tänka och glömt bort att börja igen?


Riktigt så dåligt är det kanske inte, men aningen förvirrad kan man väl känna sig ibland. Fast jag har läst att det är helt naturligt och inget att oroa sig för. Det låter tryggt. De flesta jag känner klagar på att de glömmer saker eller känner sig allmänt vimsiga. Det måste absolut ha att göra med den stressade tid vi lever i. Jag har inget minne av att varken min farmor eller farfar sa att de var glömska. De blev inte heller förvirrade fast de blev gamla. Stress var ett ord som de aldrig använde. Stressen var kanske inte uppfunnen då. 

Man blir inte stressad bara av att jobba utan lika mycket av att ha för lite att göra. Jag har precis lagom mycket att göra så jag borde inte känna mig varken stressad eller förvirrad. Det gör jag inte heller......känner mig stressad, alltså. Förvirrad har jag varit i alla tider så det är nåt som jag tycker liksom hör till min personlighet. Glasögon, nycklar och mobil är tre saker som alltid ställer till problem för mig. Rasmus har lärt sig det nu och håller alltid lite extra koll på mig. Sist jag var hemma hos honom hade jag lyckats förlägga mobilen.......igen! Rasmus ringde till den och då hördes en signal från min väska, som jag just letat i.  När jag skulle gå ropade han på mig: " Mormor! Du har parkerat din bil precis utanför vårt hus." Han är så omtänksam. 

28 kommentarer:

  1. Ja, tankspridd är jag lite nu och då :) Alltid är det något som försvinner här hemma, utan att jag har den minsta aning om hur eller var.....
    Men Rasmus är omtänksam som håller så bra koll på sin mormor :)
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tankspriddhet är nog ganska vanligt.

      Radera
  2. Jag skulle behöva en Rasmus här. Jag vimsar till det ordentligt ibland. jag ska ju tänka för två och då är det lätt att man vimsar till det! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid bra att ha någon som hjälper till att tänka.

      Radera
  3. Så skönt att det är naturligt. I morse visste jag nämligen inte ens vilket land jag befann mig i när jag vaknade ;) Hade drömt om Napofloden hela natten och var kvar i Amazonas. Fniss.
    För en vecka sedan var jag så tankspridd att jag orsakade en saftbomb i mikron – den räckte till halva köket. Jag torkade saft i en och en halv timma och mikron beter sig numera så märkligt att vi nog får byta ut den inom kort … Så kan det gå när hjärnan förvandlas till guldfisk bara man ser sin trädgård ;)

    Ha en superfin dag!
    Kram
    //Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha! Ja, förvirringen kan verkligen ställa till problem.

      Radera
  4. Det verkar som om vår glömska kryper ner i åldrarna. Fast min glömska beror nog lite på medicinerna jag pillar i min, och sen min trötthet.
    Vad gullig Rasmus är, speciellt då han talar om för dig vad du har bilen.
    Ha en bra dag! Kram Lisa

    SvaraRadera
  5. Jag har alltid varit tankspridd. Tänker jag på någonting tillika som jag gör något annat som också borde tänkas på men som inte tänks på, så kan vad som helst hända...och sådan har jag varit så länge jag kan minnas. Men självklart så bidrar även andra omständigheter. Åldersbetingade sådana, samt säkert också en viss stressorsak.
    Underbara Rasmus! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite frustrerande att komma in i ett rum och ha totalt glömt bort vad man skulle göra där. Det enda som hjälper är att gå tillbaka och börja om från början.

      Radera
  6. Jag har också en disträ läggning. Jag har okvinnligt svårt att hålla flera bollar i luften, och så har det alltid varit. Blir jag pressad, eller stressad, lägger hjärnan av helt. Då kan det bli lite otäckt faktiskt. Jag försöker tänka och fokusera, men det går inte ... Så har det alltid varit, även när jag var barn.
    Så länge man är som vanligt behöver man kanske inte vara så orolig, men i pessimistiska stunder kan jag tänka att jag har en oerhört dålig grund och förutsättning för att åldras. Ålder gör ju i regel minnet sämre, utan att man behöver bli dement. Har man dåligt minne redan från början, så kan man undra vad som blir kvar längre fram ... hehe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske inte så säkert att minnet försämras hela tiden. Men visst hade det varit bra att kunna uppgradera sitt minne ibland.

      Radera
  7. Ibland är man så tankspridd att det är inte klokt, som när vi,
    väninnan och jag hade parkerat bilen i stan, och efter flera timmar i stan, glömde vi bort
    var vi hade ställt bilen...hahaha...men vi hittade bilen och en böteslapp på bilen !

    Fast det låter tryggt, när du skriver, att det är helt naturligt och inget att oroa sig för, även om
    men känner sig lite förvirrad ibland, hihi...!

    Kram vännen ! önskar dig en sköna söndag !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom vi är så många som är förvirrade så måste det helt enkelt vara normalt. Känns bättre att tänka så i varje fall.

      Radera
  8. Jag tror som du, att stress är ett nutida påhitt. Hemskt! Men något som vi tydligen måste förhålla oss till och bemästra. Också tror jag att stress "spär på" tankspriddhet. Skönt att ha en hjälpreda som håller ordning på nycklar och telefoner. Kanske en presumtiv framtida yrkesgren - "ordningshållare"?

    ~ Maria ~

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Det kommer säkert att behövas många sådana i framtiden.......och redan nu också för den delen.

      Radera
  9. Glasögonen är värst att hålla reda på. Fast inte på grund av stress. Stressad blir man av många olika skäl och ibland är det nog rätt bra. Man skärper sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lite press är nog inte helt fel, bara man mår bra av det.

      Radera
  10. Visst finns det olika sorters stress och att ha för litet att göra är verkligen stressande. Det ska vara lagom balans hela tiden, då funkar det mesta, minnet också!
    Ha en skön fortsättning på söndagen!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  11. Det är trevligare om man slipper vara helt ensam! Kram!

    SvaraRadera
  12. Hahaha....Jag bara älskar slutlämmen där från Rasmus:)))
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är aldrig en trist minut tillsammans med Rasmus.

      Radera
  13. haha, ungar är härliga! Tur du har Rasmus som håller koll på dig litet då och då. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle aldrig klarat mig utan honom.

      Radera
  14. Ha, ha, ha! Underbar kommentar ifrån din goding!
    Min älskade farmor hade sådana tendenser och dessutom var hon fenomenal på att kunna skratta åt sig själv vilket var en härlig kombination som jag tycker mig ana även hos dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte så hemskt om man gör bort sig nån gång. Det sägs ju att ett gott skratt förlänger livet.

      Radera