Att vara tankspridd

Har du nån gång slutat tänka och glömt bort att börja igen?

Riktigt så dåligt är det kanske inte, men aningen förvirrad kan man väl känna sig ibland. Fast jag har läst att det är helt naturligt och inget att oroa sig för. Det låter tryggt. De flesta jag känner klagar på att de glömmer saker eller känner sig allmänt vimsiga. Det måste absolut ha att göra med den stressade tid vi lever i. Jag har inget minne av att varken min farmor eller farfar sa att de var glömska. De blev inte heller förvirrade fast de blev gamla. Stress var ett ord som de aldrig använde. Stressen var kanske inte uppfunnen då. 

Man blir inte stressad bara av att jobba utan lika mycket av att ha för lite att göra. Jag har precis lagom mycket att göra så jag borde inte känna mig varken stressad eller förvirrad. Det gör jag inte heller......känner mig stressad, alltså. Förvirrad har jag varit i alla tider så det är nåt som jag tycker liksom hör till min personlighet. Glasögon, nycklar och mobil är tre saker som alltid ställer till problem för mig. Rasmus har lärt sig det nu och håller alltid lite extra koll på mig. Sist jag var hemma hos honom hade jag lyckats förlägga mobilen.......igen! Rasmus ringde till den och då hördes en signal från min väska, som jag just letat i.  När jag skulle gå ropade han på mig: " Mormor! Du har parkerat din bil precis utanför vårt hus." Han är så omtänksam.