Spara och ta tillvara

Med jämna mellanrum så röjer jag i skåp och lådor. Det är mest mina hobbyrum som det behöver röjas i.  Jag vill inte att någon ska hjälpa mig med det, för det är så invecklat så det är bara jag som klarar av det. Ingen annan kan ju förstå hur en liten tygbit på 3x3 cm kan vara helt oumbärlig och definitivt inte får kastas, eller varför garnstumpar, som är så små att de inte går att göra nystan av ska ligga i en alldeles egen garnlåda. I min hjärna kan jag se hur jag av de här sakerna kommer att göra helt fantastiska konstverk....när jag får tid.

Jag är uppväxt med en mor som sparade och tog tillvara på mycket...jag har gått steget längre och sparar på allt...nästan. Det beror givetvis på att jag har mycket större utrymme än mor hade att samla bra-och-ha-grejer på. Hon samlade för ekonomins skull, och sydde allt till mig och min syster. Gamla slitna herrskjortor blev blusar, avlagda kappor blev jackor, koftor och tröjor repades upp och hon tvättade garnet och stickade nytt. När ärmarna på koftorna blev slitna på armbågen, flyttade hon höger ärm till vänster sida och tvärtom. Då gick det att använda koftan ännu en tid, eftersom det tunnslitna nu kom på insidan. Hon var makalös på att komma på olika lösningar på hur man kunde spara.

Det är roligt och se att lite av den tankegången är på väg tillbaka. Nu är det inte längre fult att ta hand om gamla saker utan helt accepterat. Konstigt nog så är det ofta den yngre generationen som har hakat på trenden. Många äldre kanske minns hur det var och är glada för att slippa ha det så knapert. Men visst är det synd att kassera material bara för att modet säger att det ska vara en annan modell den här säsongen. Sparar man det tillräckligt länge blir det säkert modernt igen.

Jag har en låda som det står Nostalgi på, och i den samlar jag lite gamla kläder och dukar som jag fått. Det är ganska länge sedan jag kikade i den så det var lite spännande.

Det första jag plockade upp var ett långt nattlinne i vitt linnetyg med spets och broderade initialer...E N...Ebba Nilsson. Det har tillhört min mans moster. Jag har fått det av min svärmor eftersom hon visste att jag gillade allt gammalt och tog vara på det. Hennes syster sydde det till sig själv i början på 1900-talet. Det kan inte ha varit skönt att sova i det. Tyget är så hårt så nattlinnet kan nästan stå för sig själv. Det här plagget kommer troligtvis aldrig att lämna lådan, men trots det vill jag spara det. Om några generationer kanske några av mina barnbarnsbarnbarn plockar fram det och upptäcker att det är ju exakt en sån modell som visas i modetidningarna då. Modet går igen.

Inlägg 34 i Blogg 100