Om man räknar det ekonomiska värdet så är det nog inte speciellt stort, men för mig är det oersättligt. På ett av mina barnkalas fick jag av en kompis två små porslinsljusstakar. De har alltid stått framme så jag har kunnat titta på dem...först i mitt rum och senare i alla lägenheter jag bott i tills vi flyttade till vårt hus. Nu står de i bokhylleserien tillsammans med en liten porslinsurna, som jag också fått i födelsedagspresent.
Urnan är ca 15 cm hög. Min faster gav mig den när jag fyllde 10 år.
Det är rosor på både ljusstakarna och urnan precis som på den lilla porslinskorgen. Jag minns att mor hade den stående på en byrå i sovrummet och hon brukade lägga småsaker som ringar och örhängen i den.
T.o.m. insidan är dekorerad med blommor.
När jag var barn var jag så förtjust i den här vasen. Den har från början tillhört min mormor, och mor var så noga med att den skulle stå uppe på ett högt skåp så att ingen skulle kunna stöta till den. Därför finns det inte ett hack eller märke på den.
Damen som är avbildad påminner faktiskt lite om min mormor. Hon var en ganska stor kvinna med väldigt mörkt hår. Däremot tror jag aldrig att hon ridit på en elefant. Det är som en liten berättelse på den här vasen. Damen sitter på elefantryggen och spelar ett instrument. När man vänder på vasen kan man se en hög bergstopp i bakgrunden. Var den är tillverkad har jag ingen uppgift om, men för mig har den alltid varit lite exotisk. Jag blev jätteglad när jag fick den av mor. Några blommor har jag aldrig haft i den och det kommer aldrig att ske heller. Det beror inte bara på att jag oroar mig för att den kanske går sönder, utan lika mycket för att den är så rikt dekorerad så jag tycker inte det passar med blommor i den. Det blir för mycket av allting då. Jag tycker blommor är vackrast i enkla vaser, så blicken dras till blommorna och inte vasen.
Jag har också saker, som har varit mina morföräldrars. I dom finns det mycket nostalgi och känslovärde.
SvaraRaderaDet är inte alltid penningvärdet som är det viktigaste.
RaderaDet är minnena som gömmer sig i sakerna som gör att man inte någonsin vill bli av med dem. Att bara titta på en sådan minnessak kan få hjärtat att svämma över av glädje, de är ju så mycket mera än bara en vas, en skål osv.
SvaraRaderaDina små vaser och skålar är vackra och charmiga dessutom.
Solskenskram
När man tittar på sina gamla saker är det så mycket roliga episoder man kommer ihåg.
RaderaJag har också minnessaker!!!..............Det gäller att ladda så att man inte blir helt urladdad! Kram!
SvaraRaderaAlla har nog något som de absolut inte vill bli av med.
RaderaÄven jag har förstås liknande saker. Men vi är nog sista generationen som sparar på dem. Även om många unga köper saker från 50-talet på loppis. Där har de även ett ekonomiskt värde. På Antikrundan vill alla veta vad det är värt, men de flesta säger "men det ska inte säljas". Men man vill ändå veta om det är litet värdefullt som man har i gömmorna.
SvaraRaderaJag tror inte man kan få samma känsla för en gammal sak man köper på loppis som en sak där man vet vem som har ägt och använt den. Idag handlar allt om pengar och många i Antikrundan visar tydligt hur besvikna de blir när priset inte är det förväntade.
RaderaJag har en liten porslinshund kvar som jag fick som barn av min pappas alkoholiserade morbror. Han var ungkarl och hade heller inga barn så han blev så förtjust i mig. Så fort jag tittar på den där hunden kan jag känna hans blöta pussar på mina kinder som han gav mig. Han var så snäll om än alltid lite rund underfötterna :-) Kramar
SvaraRaderaDet är det som jag tycker är så kul att man har personliga minnen kopplade till sina minnessaker.
RaderaVilka fina minnessaker. Förstår att du har dem kär. Vasen och urnan var mina favoriter. Du har helt rätt. Det är blommorna som ska tala och synas. Sedan är det ingen nackdel om vasen passar storleksmässigt. :)
SvaraRaderaUsch! Nu kom jag att tänka på när jag besökte min mamma med min ena dotter. Jennifer satt i mitt knä och råkade slänga upp en näve och en värdefull vas åkte i kras från en hylla i bokhyllan bakom mig. En riktigt gammal vas från artonhundratalet. Mamma tog det hur coolt som helst utåt, men jag insåg givetvis att hon blev ledsen. Visste hur mkt hon uppskattade vasen.
Självklart blir man ledsen om en gammal sak går i kras, men det är ju trots allt bara materiella ting.
RaderaSå fint inlägg och så vackra bilder du visar på dina minnessaker. Roligt när en sak går i arv i flera generationer.
SvaraRaderaKram från Ingrid
Roligt när man vet att den som får saken uppskattar det och inte bara känner sig påtvingad.
RaderaJag avundas dig dessa fina porslins figurer och minnen. Man uppskattar dem alltid mer ju äldre man blir, tror jag. Jag har inget tyvärr, bara något från min barndom men de finns i min systers ägor. Men hon är död sen 9 år tillbaka och hennes son har det i sitt hem(ej negativt) men jag har jag foton istället.
SvaraRaderaMen däremot har min man en massa . . . . . som man tyvärr måste lägga undan (ej slänga).
Huset är byggt 1890 av hans mors farfar, så det fanns o finns mycket gammalt från olika tidsepok.
Vi flyttade in 1983-84 och hade eget 'skräp' med oss, men ibland ställer man fram en gammal fin sak ett par månader, sen byter man igen. Det har ju inte varit krig i Sverige på många år och då står husen kvar med dess innehåll. Min släkt kommer från Polen, de hade det gott ställt innan kriget, men allt försvann ....
inget blev kvar, föräldrarna kom hit 1945 jag är född 48 och syrran år 50. Det tog många år innan folket i Polen fick det drägligt igen, min släkt har det bra med tyvärr inte alla ännu..
Om ägodelar försvinner har man alltid minnena kvar.
Må gott kram/ Eva
Foton är också viktiga minnen. Det är svårt att välja vad man ska bevara....det går ju tyvärr inte att spara allt.
Raderavilka fina minnessaker :) förstår att du sätter värde på dem men den där understa vasen, den ser väldigt mycket ut som en kinavas, undrar om det inte kan vara det och då kan den även vara värd lite
SvaraRaderajag samlar på kinasaker som du kanske vet
kramar
Roligt att du säger så, för jag har alltid trott att berget på baksidan skulle föreställa Fuji. Mormors bror var sjöman och tog hem mycket saker från sina resor, så det är kanske inte helt omöjligt
RaderaDet finns alltid saker som inte kan värderas i pengar!
SvaraRaderaJag har också små porslinsfigurer i mina gömmor som väcker så många minnen.
Ingen annan begriper vad de betyder....
Vissa saker är värdefulla för någon och för en annan är det bara skräp.
RaderaVilka fina prydnadssaker du sparat på dig genom åren. Du har så rätt i att det är det känslomässiga värdet som är viktigast. Jag har en kyrka som min morfar gjort som jag alltid har står framme, även andra saker som min morfar gjort. Sedan har jag en salig blandning med saker vi köpt på alla våra resor. Ingenting av detta har något ekonomiskt värde men för mig betyder de allt!
SvaraRaderaHoppas du får en trevlig helg, bara en dag kvar =)
Kram Annica
Minnessaker är ofta måbragrejer och då är inte priset det viktigaste.
RaderaDet är så roligt med saker med minnen. Alldeles oavsett vad andra tycker om dem så är de vackra och värdefulla. Och det är spännande att få ta del av dessa medföljande historier. Tack!
SvaraRaderaDu har så rätt. Det viktigaste är att man själv tycker om minnessakerna. Det går inte att förklara för andra varför man känner så mycket för vissa saker.
RaderaVilka vackra föremål! Spännande också att var och en har en egen historia. Det blir en nostalgitripp att se på dem. Visst är det så att man gillar föremål som förknippas med personer som man tycker om. Jag har l
SvaraRaderalämnat bort en del som påmint om personer som jag helst vill glömma, det spelar inte så stor roll med det ekonomiska värdet.
För mig är inte heller det ekonomiska värdet det viktigaste.
RaderaVissa saker vill man bara spara år efter år, för att man har minnen förknippade till dem. Själv har jag gjort av med nästan allt i prydnadsväg, för det blir för mycket att städa.
SvaraRaderaDet blir onekligen lite extra att damma, men då är vitrinskåpen en bra hjälp.
RaderaFantastiskt att du har sparat allt i alla år....
SvaraRaderakram
Kul om man kan bevara något från när man var barn och längre tillbaka.
Radera