Det ska vi fira

Jag har just varit och hämtat hem min Älskling från en kortare sjukhusvistelse. Jag pratar alltså om min Megane. När det gäller skönhetsoperationer är jag lite kluven, men när det handlar om bilar tycker jag det är helt befogat. Det var alltså i måndags morse som jag fick lämna den hos bildoktorn. En hyrbil stod redo för oss att använda under tiden. Det var en gråaktig Volvo V50. Väldigt stor och inte särskilt charmfull i mitt tycke. Min egen bil är en lagom stor grönmetallicfärgad skönhet. Något som förvånade mig när jag var inne i bilhallen var den tråkiga skyltningen. Alla bilar var antingen svarta, grå, beige eller bruna. Den här tiden på året behövs det klatschiga färger. Allting är ändå så grått och trist. Jag garanterar att hade de satt in en gul eller kanske orange bil i hallen, så hade alla samlats runt dem. 

Jag behöver klart inte bekymra mig för vi skulle ju bara låna den här intetsägande bilen några dagar. Den var bred och lång och inte alls i min smak. Det slutade med att Göran fick agera chaufför i stället. Inte förrän idag när jag skulle lämna tillbaka den såg jag att det stod på kontraktet att jag skulle vara förare och det fanns inte uppgift om någon annan förare. Då har vi alltså kört olagligt då några dagar. Jag blev själaglad i morse när de ringde från verkstaden och meddelade att jag kunde hämta min bil. 

Det blev en snabb frukost och sen iväg. Och där stod den!!!! Min bil!!!! Vilken känsla att få sätta sig i den igen och åka hem i en snygg bil. Det är nästan som att jämföra med att sätta sig i en kunglig kaross. Jag kände faktiskt för att vinka lite diskret till de som stod längs vägen.