Ny titel

Idag har jag officiellt fått en ny titel. Numera kan jag titulera mig PASSIONISTA. Inte pensionär.....det tycker jag låter så könlöst och tråkigt. Då vet man ju inte om det gäller en man eller en kvinna. En Passionista anser jag vara en kvinna i sina bästa år, som gör allt som gör livet värt att leva; d.v.s. stiger upp när det känns ok för att göra det, läser tidningen vid frukostbordet tills den är helt färdigläst hur mycket klockan än blir, shoppar vilken tid som helst på dagen, åker utomlands när andra måste jobba och i stort sett gör allt man inte tidigare hade tid till.

Egentligen är det lustigt med titlar. Ibland vet man inte om det är en kvinnlig eller manlig person det gäller. Ta doktor t.ex. eller tandläkare. Kan det kanske bero på att det förr inte fanns kvinnor som hade sådana yrken? När jag utbildade mig till barnsköterska för många år sen så var det endast tjejer som gick den utbildningen. Nu är det tack och lov blandat på kurserna, men då heter det också helt plötsligt barnskötare även om det är en tjej. Varför???

Något som jag avskyr är "titelsjuka". Vem har sagt att en del yrken skulle vara "finare" än andra? Det måste bottna i osäkerhet. Det löjligaste av allt är ju när den andra parten i ett äktenskap får en titel på köpet; som doktorinna, konsulinna, ambassadörsfru osv. Jag kan inte förstå att det lever kvar ännu idag. Visserligen bara inom vissa yrken. Min man har jobbat som snickare. Vad gör det då mig till? Snickarinna????