Galghumor

Det är inte bara motions och bantningstips i tidningarna nu efter jul. Det är även en hel del som rör inredningen. Det gäller nya färger som är på modet och lite udda inredningsdetaljer. Ett reportage handlade om hur man kunde förvara sina kläder på ett annorlunda vis. Jag måste säga att det var inget som tilltalade mig alls. Många inredningstidningar visar hur man möblerar med en klädställning och låter sina kläder hänga framme på den. Jag kan tänka mig att yngre människor kanske tycker det är en kul grej, men för mig verkar det bara rörigt. Dessutom har jag gott om garderober i huset så jag behöver inte göra så. Jag har en klädställning, men den står nere i min tvättstuga  och på den hänger jag sånt jag har tvättat och som inte går att centrifugera.

En stege var också med, men det är då inget nytt. För en del år sedan så stod det stegar i vart och vartannat rum som visades upp. Där slängdes plädar, gardiner och lite annat smått och gott på pinnarna. Nu gällde det skor och kläder som skulle hängas upp där. Ett annat förslag var att rulla ihop sina jeans och stapla rullarna ovanpå varandra i en öppen hylla eller ovanpå en byrå. Det såg ungefär ut som när jag dänkt mina påslakan och rullat ihop dem innan jag börjar mangla. Ibland är det lite svårt att hålla sig för skratt. Jag undrar om inte trendexperten funderar ut det tokigaste som går att hitta på och låtsas som om det är det allra senaste. För inte kan det väl vara allvarligt menat? Jag har i varje fall aldrig hälsat på hos någon som har möblerat sina hem efter de här reportagen. Någon enstaka detalj, kanske, men det är allt.

När jag tänker efter så har jag faktiskt en udda upphängning av ett plagg hos mig. Min mors brudklänning hänger i en kedja från taket i mitt datarum. Men den hänger där som ett konstverk.

Då och nu

Rasmus och jag satt och pratade om hur det var förr i tiden när jag var barn. Jag berättade att min farmor hade ingen tvättmaskin utan de eldade under en stor bykgryta ute i ett av uthusen på gården. För att tvätten skulle bli ren så hade farmor en lång träpåk i stil med en åra som hon körde runt i vattnet med. På så sätt så valsade tvätten runt precis som i en tvättmaskin. Ganska smart egentligen. Hon använde också ett tvättbräde som hon gnuggade tvätten emot. Det var ju det som sen blev så modernt att spela musik på.

Jag talade om för honom att min syster och jag brukade bada i tvättgrytan efter att farmor tvättat klart.  Rasmus hade lagt på minnet att hon körde runt i tvättvattnet med åran så det nästan blev små vågor i grytan. "Var det gammeltidens jaccuzzi?", undrade han. Det kan man nog säga att det var, fast ingen hade hört talas om det då.

Min farföräldrar hade även en väggtelefon och det var inte bara att slå ett nummer på nummerskivan. När man lyfte på luren så var det en telefonist som svarade och undrade var man ringde ifrån och vart man ville bli kopplad. Det är så långt ifrån dagens mobiler som det går att komma. Telefonen använde man bara till att ringa med och man fick vara så snäll att hålla sig stilla för sladden räckte inte så långt. Ifall man inte var hemma så gick det inte att bli nådd. Det låter egentligen riktigt skönt. Sådana saker tror jag gjorde mycket för att inte dåtidens människor var lika stressade som vi är idag.

Min farfar hade varken bil eller körkort, men han hade två starka ardennerhästar och en vagn med både fram och baksäte. På somrarna fick min syster och jag följa med på små utflykter runt Kabusa. Det påminde lite om att åka cabriolet i värsta rusningstrafiken med långa bilköer. Vinden blåste i håret och det gick inte att hålla någon högre hastighet.

Avjulat

När mina barn bodde hemma så plockade jag inte bort julsakerna förrän den 13 januari som är den sista juldagen, eftersom vi ville fira Ulrikas födelsedag först. Numera är kalaset hemma hos henne och jag plockar undan julsakerna ibland direkt efter nyår. Det är en skön känsla när alla tomtar och änglar har förpassats till sommaridet nere i källaren. Ja, en del änglar bor kvar på ovanvåningen året om förståss.

Helgen som gick passade jag på att städa ut julen. Det som åker iväg först är julgranen och allt som hänger i den. Denna julen fick vi tag på en gran som fortfarande inte barrar, men i det fallet är jag benhård. Julgranen ska ut först, sen är det dags för övriga julprydnader och gardiner. Lika roligt som det är att plocka fram allt, lika kul tycker jag det är att plocka undan det igen. Nu kan man på allvar börja längta efter vår.

I år tog det lite längre tid än vanligt att få bort allt juligt. Det berodde på att jag var så makalöst ordentlig. I många år har jag retat mig på en del granprydnader där jag bara haft en jättetunn tråd att hänga upp dem med. Att hänga upp går väl an, men när de ska bort igen.......STORT IRRITATIOSMOMENT! Nu samlade jag ihop de där retliga prydnaderna och trädde i ett 2 mm brett sidenband i stället. Nästa år kommer det gå i raketfart att klä av granen.

Expert

Naturligtvis pratar jag med mig själv. Ibland behöver jag expertråd.

Jag ser ofta personer som går och pratar rakt ut i luften. Det ser ut som om de går och pratar med sig själv. Förr ansågs det höra ålderdomen till, men i så fall börjar ålderdomen väldigt tidigt. Ibland när man blir omgådd (så heter det klart inte) men jag menar när någon går förbi mig på ett köpcenter eller var som helst och pratar för fullt så blir jag ibland lite ställd. Pratar personen med mig eller med vem? När jag vänder mig om förstår jag att det är inte jag som är samtalspartnern för personen i fråga har blicken riktad långt bort i fjärran och är inte medveten om min existens över huvud taget. Givetvis är det ett mobilsamtal på gång. När min mobil ringer får jag plocka upp den ur fickan och hålla emot örat. Jag tycker det verkar så bökigt att stoppa in en plopp i örat för att ha händerna fria att göra annat under tiden som mobilsamtalet varar. Måste jag göra mer än en sak samtidigt? Kan jag inte bara koncentrera mig på den jag pratar med? Det tycker jag är mer artigt. Ifall någon ser mig och tycker det ser ut som om jag går och samtalar med mig själv, så är det inte för att jag stuckit en propp i örat utan jag går faktiskt och pratar med mig själv. Jag är antagligen i behov av ett expertråd just då.

Mammografi

Jag fick kallelse till mammografi den 13 januari, men eftersom jag ska åka bort den dagen, så ändrade jag tiden till igår i stället. Det är för väl att det skickas ut sådana brev annars hade jag missat den sortens besök. Eftersom det är så lång tid mellan besöken går det inte att få in i en vanlig kom-ihåg-lista. De sista åren har röntgen skett i en källarlokal en bit från lasarettet och idag begav jag mig dit igen...lite sen kanske. När jag kom fram till dörren var den låst! Ingen upplysning om varför fanns uppklistrad, men när jag kikade in genom fönstret hängde en lapp på en vägg där det stod att man skulle hänvända sig till lasarettet. Det var så dags då! Jag borde givetvis ha läst kallelsen lite mer noggrant tidigare. Nu fick jag ta det långa benet före och bege mig springande till lasarettet. Som tur är så ligger det inte så långt från den tidigare undersökningslokalen. 

Nu uppstod nästa dilemma. Nästan hela Helsingborg ser ut som en arkeologisk utgrävningsplats. Bilar och fotgängare får snirkla sig fram bäst de kan. Lasarettets huvudentré kunde man inte använda utan jag fick gå in nånstans på sidan. Där letade jag mig fram till en hisshall och eftersom jag var lite sen, så läste jag klart inte så noga som jag borde, så jag vimsade runt ett bra tag innan jag hittade rätt. Väl framme var jag så andfådd att jag knappt kunde säga vad jag hette. I stället lämnade jag fram mitt körkort. Som tur var så kom jag bara 4 minuter för sent. Min kondis är kanske inte så dålig ändå, för som jag spurtade där på slutet.... det var beundransvärt. 

Från den 1 juli i fjor är mammografin kostnadsfri. Det har i och för sig inte varit så dyrt tidigare heller, men nu kommer förhoppningsvis alla som blir kallade att gå dit. Det är ett väldigt bra system att kolla upp så ofta. 

Jag ska alltså ut och resa den 13 januari. Ulrika, Rasmus och jag ska åka till Luxemburg. Jag och mina döttrar ska gå på en jättestor hobbymässa och Karl Gustav och kusinerna får roa sig själv med besök på ett badhus bl.a. När jag besöker mässor brukar jag ha lite kontanter med ifall inte alla försäljare tar kort. På vägen hem svängde vi inom Väla så jag kunde växla på Forex. Jag sa till tjejen i luckan att jag ville ha 1 500 i Euro. I varje fall så tyckte jag att jag sa det. Hon sken upp och sa: "O, ska du ut på en häftig resa?" Jag såg nog ut som ett levande frågetecken. "Nej," sa jag, " men jag växlar för fler än mig själv." - "Jaha", svarade tjejen, "det blir 15 000 kr." Då ramlade poletten ner. Jag hade nog sagt att jag ville ha 1 500 Euro. Hon ändrade kvickt så jag fick rätt summa. Jag skyller min förvirring på spurten till lasarettet. Motion är inte alltid bra.

Barn

Grattis Ulrika!

Idag har min äldsta dotter födelsedag. Det sägs att det är något speciellt när man får sitt första barn....och visst är det speciellt. Det är ju första gången. Men det känns precis lika speciellt andra eller tredje gången. Jag har inte erfarenhet av mer, men jag gissar att känslan är samma varje gång hur många barn man än får.

Precis lika speciellt känns det att få barnbarn. Det är nästan snudd på att man är nervösare då. Att bli mormor eller farmor är underbart. Nu får man alla godbitar och föräldrarna får ta hand om det övriga.  Alla barn har rätt till en trygg uppväxt omgiven av människor som tycker om dem. Tyvärr är det inte alltid så. Det är ändå förhållandevis bra ordnat i Sverige om man jämför med länder i övriga världen.

En del säger att det var bättre förr. Det tror jag inte alls på. När det gäller skyddsnät för de som behövde någon form av hjälp så var det helt obefintligt. Min mor var äldst av sju syskon. När hon var 12 år blev hon sjuk och blev inlagd på lasarett. Hennes far fick lunginflammation och åkte in nästan samtidigt. Efter några dagar dog han, men ingen berättade detta för mor. En av hennes fastrar tyckte det var helt tokigt och menade på att mor måste få veta detta innan hon kom hem.

Min mormor var nu ensamstående med sju barn i åldrarna 12 år till 5 mån och med en lantgård att ta hand om. Hon klarade givetvis inte av det utan gården fick säljas och de tre äldsta barnen placerades ut hos släktingar. Min mor hamnade hos en faster som verkligen inte var barnkär. Hon var känd i trakten för att vara en elak människa och det intygade mor att hon var. Mor fick jobba som piga hos henne och hon fick verkligen slita där. Efter några år började min far jobba på den här gården och då träffades mina föräldrar, som kände varandra sedan tidigare eftersom de varit skolkamrater.

Så småningom flyttde mor hem och bodde hos min farmor, som var raka motsatsen till den där fastern. Hon tog emot mor med öppna armar och behandlade henne som sin egen dotter. De två kom alltid bra överens och har varit stora förebilder för mig i alla år.

Världsproblem

Jag läste en insändare under helgen som fick mig att fundera en aning. Det var en man som presenterade sig själv som jordnära och lite till åren kommen (närmare bestämt 76 år) som hade skrivit inlägget. Han reagerade på att det var så många kvinnliga programledare i TV. I Sportspegeln hade han en kväll räknat till tre stycken. Under årens lopp har jag räknat till många fler manliga programledare; speciellt i Sportspegeln. Han var rädd för att SVT skulle utvecklas till att bli ett matriarkat. Det har ju varit ett patriarkat i många år så det är kanske hög tid för en ändring.

Egentligen tror jag inte han behöver vara så orolig. I samma tidning kunde jag även läsa om en undersökning som gjorts angående fördelningen mellan kvinnliga och manliga chefer. Det visade sig...inte helt oväntat....att det var överskott på manliga chefer. Förresten finns det väl ingen könsuppdelning i Sverige mer? Här finns väl ingen som man kan kalla för varken hon eller han. Här är vi väl alla hen?