Kaffetåren

 

När jag läste selfieinläggen denna veckan märkte jag att vi var många som hade samma morgonvana; nämligen att dricka kaffe. Jag blev lite nyfiken på det här med kaffe och uttrycket påtår. Kaffedrickandet har sitt ursprung i Etiopien och inte i Sydamerika, som jag trodde. Enligt legenden var det några getherdar som upptäckte att deras getter blev väldigt pigga och hoppiga efter att ha ätit av kaffebuskens bär. Herdarna testade själv bären och märkte att de blev ovanligt pigga. De lämnade en del bär till ett kloster i närheten, men munkarna slängde in dem i elden och ville inte äta dem. Däremot steg en otroligt ljuvlig doft upp efter att bären hettats upp. Munkarna hällde kokande vatten på bären och kaffet var klart. Det är ju en legend och tidpunkten för när detta ska ha hänt varierar mellan 400 och 900 e.Kr. Naturligtvis måste man ta allt detta med en nypa salt, men vissa saker tyder ändå på att kaffebönan har sitt ursprung i Etiopien.

Den första säkra dokumentationen av kaffedrickandet är från 1500-talets Jemen. Hundra år senare hade kaffet spridit sig till hela Mellanöstern och där kom besökare från västvärlden i kontakt med drycken. Den introducerades först i Venedig, där det diskuterades om det skulle vara tillåtet att dricka kaffe eller inte. Efter att påven Clemens VIII godkänt drycken uppfördes Europas första kaffehus i Venedig.

Idag är kaffet världens mest populära dryck och det dricks ofantligt många koppar kaffe varje år. Beräknat på mängden koppar per person ligger Finland i topp tätt följt av Sverige. Då är det naturligtvis inte så konstigt att vi är många som har samma morgonrutin. Första koppen kallas kaffetår. Tår betyder en liten skvätt vätska. Jag dricker emellertid mitt kaffe ur en mugg. Vill man ha ännu en kopp får man be om påtår. För den riktigt kaffesugne går det även att få tretår. Skulle inte det räcka fortsätter man med krusetår och pintår.

För mig är det bara en sorts kaffe som duger; nämligen Zoégas gröna från Helsingborg.