Skövling

 

Kanske någon av er minns att jag i höstas skrev om när jag skulle frisera två höga cypresser och sågade mig i fingret. Det blev ett besök hos doktor "Mayday" som sydde ihop såret utan bedövning. (Läkaren hette  egentligen något annat, men fick det namnet av den övriga personalen efter alla sina felaktiga behandlingar. Hon blev tack och lov avskedad.) Varje gång jag tittar på de här cypresserna känner jag obehag. Men det är slut på det nu, för de ska bort. Inte bara för att de delvis var skuld till mitt söndersågade finger utan lika mycket för att de är så höga så även om jag klättrar upp på den högsta stegen vi har når jag inte upp till toppen. Visserligen kan jag be Rasmus om hjälp, men jag vill helst fixa det mesta själv. Idag fick häcksaxen vila. I stället gjorde tigersågen mig sällskap. Jag kom osökt att tänka på Motorsågsmassakern, en film jag aldrig sett, men bara titeln ger mig kalla kårar. Tigersågen är ett utmärkt redskap. Man behöver inte alls vara särskilt stark för att kunna såga ner rejäla grenar. Det är nästan som att skära i smör. 

Den ena cypressen är nu snart ett minne blott. Så pass mycket är borta på den så jag ska kunna fläta in chizzandran i blomsterbågen. Det har inte varit plats för det tidigare. Det kommer säkert att bli betydligt ljusare och luftigare där nu. Trädgårdsfirman ska få ta hand om roten till cypressen och även få den äran att såga ner kompisen, som står vid andra änden av rabatten. Ytterligare tre höga buskar har fått respass. I fortsättningen ska det inte finnas några växter i vår trädgård som är högre än att jag kan stå stadigt på marken och fixa till dem. 

Det blev en rejäl hög med vissna grenar kvar på gräsmattan. Jag kollade kom-ihåg-listan och där stod det klart och tydligt som en punkt: "bortforsling av grenar", så jag lät dem ligga kvar.