Lucka 10

Mode

Mode har alltid varit ett stort intresse hos mig. Som tonåring var jag väldigt intresserad av att teckna och det blev då oftast modeteckningar. Kerstin Lokrantz och Gunilla Ponten var mina stora idoler. De var Sveriges första tonårsmodeller. Tidigare hade man haft antingen barn eller vuxenkläder...inget mittemellan. Inte särskilt kul att se ut som en tant när man var tonåring. Som tur var så kunde min mor sy det mesta och hon lärde mig allt hon kunde. Vi tittade på modeller i veckotidningarna och sen klippte och sydde vi något liknande. Jag hade även en jätteduktig textillärare som uppmande oss att ändra och sy om gamla kläder. Jag vet inte hur många av fars gamla skjortor som klipptes sönder....givetvis efter det att de var så slitna att han inte kunde använda dem mer.

Min dröm var att få utbilda mig till modetecknerska, men min far tyckte det var ett alldeles för osäkert yrke, vilket det säkerligen också var. Men det var ju detta jag ville syssla med och att få utbilda mig vid Tillskärarakademin i Köpenhamn ingick i mina planer. Tyvärr blev det inget av detta, men det låg och malde i huvudet på mig i alla år. När då Ulrika, min äldsta dotter, valde att gå den här utbildningen kändes det lite som en revansch. Jag tror jag var lika glad som hon var när intagningsbeskedet kom.

Jag utbildade mig inom barnomsorgen och det har jag aldrig ångrat, men min tonårsdröm fanns kvar. När Tillskärarakademin startade med kvällsundervisning sökte jag dit. Två kvällar i veckan åkte jag direkt efter jobb till Köpenhamn. Eftersom kursen gavs på kvällstid, så betydde det att den var intensiv och mycket skulle förberedas hemma. Trots allt arbete så var det den roligaste tid man kunde tänka sig. Jag fick syssla med precis det jag gillade allra mest.

Vi fick först rita modellen i miniformat i skala 1:8, och det var mycket noga med måtten. Allt skulle stämma på millimetern. Sen ritades mönstret på grönt papper som var väldigt lätt att forma, nästan som ett tyg. Här gjordes alla ändringar och till sist ritades mönstret som sen skulle användas vid tillklippningen. Därefter syddes plagget upp i stout (ett slags tunt bomullstyg). Här gjordes de sista justeringarna och detta tyget var jättelätt att rita och skriva på. De här ändringarna fördes sen över till pappersmönstret. När man nu klippte till ett plagg efter det slutliga mönstret så passade det till 99,9% perfekt. Då tycktes inte allt förarbeta ha varit så onödigt. Jag måste erkänna att fullt så energisk är jag inte idag, men numera syr jag bara till mig själv och barnbarnen. Det var lite annorlunda så länge min dotter och jag sydde på beställning. Då gällde det verkligen att plaggen passade med en gång.

Jag var väldigt stolt när jag fick mina diplom. De har en hedersplats i mitt syrum.

 Lite kul är det när man tänker på att även Erik Mortensen, som var chef för Balmains modehus i Paris hade fått sin utbildning vid denna skola.

Han har bl.a. designat den här tjusiga klänningen till drottning Margrete av Danmark.

Vår drottning Silvia har också fotograferats i otaliga kreationer. Det är klänningar från både svenska, danska och franska modeskapare. På tre Nobelfester har hon burit klänningar i olika gröna toner. I år blir det ingen Nobelbal, men drottning Silvia kanske ändå klär sig i något grönt ikväll.