I morgon fyller Brigitte Bardot 85 år. Hon tillhörde en av mina idoler när jag var tonåring. Jag var så avundsjuk på hennes långa, blonda hår och smala midja. Eftersom Brigitte var brunett från början, så såg jag chansen att blondera mig för att bli mera lik henne. Jag har nästan för mig att jag köpte vätesuperoxid och blandade ihop nån goja som jag kletade i håret. Inte katten blev jag blond...det blev orange! Då köpte jag en annan sorts hårfärgning på tub i brunt. Jag tänkte att jag måste ha tillbaks min normala hårfärg. Det blev fiasko! Färgen tog väldigt ojämnt så jag blev randig som en zebra. Idag hade det nog inte varit så tokigt, men på den tiden var man inte så vågad. Jag var tvungen att gå till frissan med mitt randiga hår.
Efter det besöket var jag blondin med en dragning åt kycklinggult. Jag hade inte särskilt långt hår, men jag kunde i varje fall locka och rufsa till det lite. Svart kring ögonen och rosa läppstift och så var det klart.
Efter det besöket var jag blondin med en dragning åt kycklinggult. Jag hade inte särskilt långt hår, men jag kunde i varje fall locka och rufsa till det lite. Svart kring ögonen och rosa läppstift och så var det klart.
När Brigitte gifte sig med Jacques Charier hade hon i stället för brudklänning en smårutig bomullsklänning med massor av vidd i kjolen. Det här rutiga tyget blev givetvis högsta mode. Det gick att få i nästan alla färger och kallades för Bardotrutigt. Naturligtvis sydde jag mig en sådan klänning.
På den tiden var min midja i stil med Brigittes. En fyra-fem stärkta underkjolar under klänningen och sen var man hur tjusig som helst. För att kjolen skulle stå ut rejält köpte jag en underkjol av nät...inte hönsnät men nästan skulle man kunna tro. Det var så vasst att var man barbent så fick man rivsår och hade man nylonstrumpor så gick de sönder. Därför var det viktigt att alltid ha en vanlig underkjol närmast benen.
Vad jag vet så har inte Brigitte gjort några ansiktslyftningar. De bilder man ser av henne idag visar en rynkig äldre dam med ljust rufsigt hår och några extra trivselkilon. Men det går ändå inte att ta miste på vem det är. All heder åt en stjärna som låter naturen ha sin gång. Naturligtvis måste det få synas att man blir äldre. Det är ju helt naturligt.
På den tiden var min midja i stil med Brigittes. En fyra-fem stärkta underkjolar under klänningen och sen var man hur tjusig som helst. För att kjolen skulle stå ut rejält köpte jag en underkjol av nät...inte hönsnät men nästan skulle man kunna tro. Det var så vasst att var man barbent så fick man rivsår och hade man nylonstrumpor så gick de sönder. Därför var det viktigt att alltid ha en vanlig underkjol närmast benen.
Vad jag vet så har inte Brigitte gjort några ansiktslyftningar. De bilder man ser av henne idag visar en rynkig äldre dam med ljust rufsigt hår och några extra trivselkilon. Men det går ändå inte att ta miste på vem det är. All heder åt en stjärna som låter naturen ha sin gång. Naturligtvis måste det få synas att man blir äldre. Det är ju helt naturligt.
ja, hon var verkligen snygg ... och en bardotrutig klänning hade även jag -sydd och påtvingad av farmor som väl tyckte jag skulle ha något annat än långbyxor :)
SvaraRaderaSkulle varit spännande att se dig i randigt hår!
Ha en fin dag!
Kram
Nja, det var i varje fall inte snyggt.
RaderaDet bästa är nog att vara sig själv, även då det gäller utseendet. Men visst att man drömmer. Jag har aldrig försökt att likna någon, men har alltid drömt om att ha långt hår, vilket är omöjligt med mitt tunna bebishår.
SvaraRaderaKram
Jag har också alldeles för tunt hår för att få någon stil på det, men drömmar har jag alltid haft ändå.
RaderaBardotrutigt! Fortfarande snyggt. Jag skulle inte ha något emot att ha en sådan klänning.
SvaraRaderaJag gillar med Bardotrutigt.
RaderaVilka roliga minnen du tar upp. BB var ju supersnygg. Tror hon är snygg som åldring också.
SvaraRaderaVem hade inte bardotrutigt?? Jojomen. Jag hade en kjol med hängslen på. Under den naturligtvis utstående underkjolar. Även en skumgummiunderkjol! Hade inte du en sådan också??
Jag äger en bardotrutig skjorta, modet försvinner inte, snyggt, tycker jag.
Jag hade ju naturligt blont hår. Men en gång fick jag för mig att göra det askblont själv. Vad blev det? Jo, brunt.
Kram!
Jodå, jag hade en skumgummiunderkjol med. Det hade jag nästan förträngt. Så kul att du också är en sån som själv experimenterat med hårfärgning...fast idag skulle jag inte våga mig på det.
RaderaJa, tänk så populär hon var! Men för min del som var mörkhårig var det inte att tänka på att försöka se ut som hon, men visst hade man vida kjolar med bardotrutor.
SvaraRaderaKram,Ingrid
Det hade nog de flesta tonårsflickor på den tiden. Det var riktigt somrigt.
RaderaBardotrutor är så fint och jag gillar det fortfarande även om det var före min tid. Själv har jag aldrig färgat håret, inte än i alla fall ;-)
SvaraRaderaKram
Jag har färgat mitt hår sen jag var i början av tonåren.
RaderaSå trevliga minnen du lockar fram Gunnel! Så där var det här också, vi ville alla se ut som BB. Jag minns att vi sydde Babydoll-nattkläder. Var det också inspirerat av BB? har det för mig i alla fall. Och alla gick i BB-klänning, rutig och snygg. Och midja,det hade vi alla på den tiden. :)
SvaraRaderaTrevlig helg!
Jag tror att hon hade ett Babydoll-nattlinne på sig i en av sina filmer. Ja, det var andra tider när man hade en midja.
RaderaHärliga minnen du lockar fram om BB och hennes kläder!
SvaraRaderaDu har rätt somliga celler svälter medan andra ständigt matas!
Ha en bra lördag
Kram!
Bardotrutan blir nog aldrig omodern.
RaderaJag samlade på filmstjärnor (kort alltså). För övrigt så var jag inte det minsta påverkad av kändisar. Visst visste jag vem hon var genom korten, men har inga minnen av att jag ville efterlikna henne eller någon annan. Här fick jag något att fundera över... har jag varit riktigt imponerad över någon kändis? Får fundera under dagen!
SvaraRaderaJag minns att jag och många av mina kompisar färgade håret när Brigitte var som mest i ropet. Hon var inte den enda blondin som var populär då, så det kanske påverkade en del. Imponerad kan jag väl inte påstå att jag var, men visst tänkte man på ett annat vis när man var ung. Det som jag mest tog efter var klädmodet och det gällde inte bara filmstjärnor.
RaderaOj, lever hon än. Har aldrig haft någon "relation" till henne, mer än via de små filmstjärnekort som man samlade på under sextiotalet. Hon var säkert den filmstjärna som var mest frekvent förekommande. Elvis fanns också... och söte Michael London...
SvaraRaderaVi samlade tydligen på samma "stjärnkort". Jag hade många med Audrey Hepburn också.
RaderaUnder tonåren tyckte jag att Elizabeth Taylor, Gina Lollobrigida och Grace Kelly var det vackraste kvinnorna. Brigitte Bardot var inte min idol. Och någon Bardot-rutig klänning ägde jag aldrig. Men jag minns att jag tyckte att Doris Day, Sandra Dee och Audrey Hepburn hade väldigt snygga kläder i sina filmer.
SvaraRaderaDock var jag nog ganska opåverkad av filmstjärnor på den tiden, både av deras kläder och deras frisyrer. Jag själv hade håret i page ... och det gäller fortfarande. Haha, ja, jag vet, jag är en trist och förutsägbar typ, så fast i gamla hjulspår. ;)
Ordet "tarlatan" dyker upp i mitt huvud när jag läser om den vassa underkjolen. Kan det stämma?
De filmstjärnor du nämner hade jag också idolkort på. Det fanns manga som man nu har glömt bort. Tarlatan är ju ett mycket tunt bommulstyg, och det syddes säkert många underkjolar av det materialet, men den nätunderkjol jag hade var av ett slags nylonnät, som var mycket styvt.
SvaraRaderaTarlatan kan likna gasväv och med mycket appretur i så det blir väldigt styvt.
RaderaJag hade också en sådan där underkjol (påminde om mycket stärkt tyll) som förstörde strumporna. Obehagligt plagg.
Jag är egentligen lite för ung men eftersom jag antagligen fått "ärva" min 15 år äldre storasysters "filmisar" och det fanns flest bilder på BB var det naturligt att jag blev hemligt kär i henne innan jag ens var tonåring. Så olik hon kunde se ut på bilderna. På det svartvita fotot ser du ut som en söt blondin. Kanske skulle du varit ung nu istället. Då hade ingen reagerat på ditt randiga hår. Några år senare var det någon annan BB som blev min idol under några tennisår.
SvaraRaderaTack för ett nostalgiskt härligt inlägg.
Söndagskram
Jag var kanske lite för tidigt ute med randigt hår. Nu känner jag inte riktigt för att testa det. Den andre BB du skriver om var även min idol. Det var nog den första gången jag blev intresserad av att följa sport på TV....men bara tennis.
RaderaKul att få reda på. :)
RaderaDu är allt en stor stjärna du med Gunnel; rutigt, randigt eller stripigt, du plockar så fint ur inre gömmor om människan i allmänhet och det individuella i synnerhet på ett så brafintläckert sätt. Vem är vem bland midjor och hår?Kram
SvaraRaderaJag har tyvärr inte någon Bardotrutig klänning på mig där jag står framför fars Volvo, men mitt hår är i varje fall blont...eller nåja....kycklinggult.
Radera