Det växer så det knakar

Nu var det dags för tisteln att flytta från altanen. Jag tog på mig tjocka trädgårdshandskar och grabbade tag om stjälken och vickade och drog lite försiktigt uppåt flera gånger. Jag ville att roten också skulle komma med upp så jag fick rätt längd på den. Efter ett tag kunde jag dra upp hela plantan och mäta den. Slutresultatet blev 128 cm. Nu är den förpassad till skräphögen bakom garaget. Det växer gräs och ogräs om vartannat i högen så kanske tisteln slår rot och fortsätter växa där.

Något som jag definitivt inte drar upp hur högt det än blir är vinrankan. Vi planterade den på gaveln till förrådet i fjor och jag hade inga förhoppningar om att den skulle klara vintern. Men kors i taket!

Den inte bara överlevde...den växte och nu finns det mer än 10 vindruvsklasar på den. Jag är riktigt stolt över att den växt så bra, men en endaste vinplanta räcker nog inte för att jag ska kunna kalla mig för vinbonde.

Schizandran som jag planterade vid blomsterbågen för ganska många år sedan har växt lite varje år, men det har tagit sin lilla tid att fylla upp i bågen. Nu är den nästan över på andra sidan och det blir som en portal att gå genom. På det viset blir trädgården indelad i två avdelningar.

Jag fick ett citronträd i för tidig födelsedagspresent av mina barn, och den ståtar nu med tre citroner. Så fort jag målat klart altanen ska det flyttas dit, för där är både soligt och vindskyddat. Förhoppningsvis ska citronerna gå över i gult någon gång, annars är trädet vackert i sig.

Jag köpte själv ett olivträd och jag kan nu se massor av miniminioliver på det. Det räcker kanske till en miniostbricka. Även detta trädet ska flytta till altanen. Jag har planer på att det ska ske nästa vecka, för målningen kommer troligtvis att ta sin lilla tid.

Jag har alltid sagt att jag inte har gröna fingrar, men jag börjar undra om det bara gäller inomhusväxter, för det jag planterar i trädgården brukar trivas bra. Det är då för väl. Jag tycker om när det är lite färg och blandat med buskar och blommor. För många år sedan gjorde Göran två pallkragar som jag använde flitigt. Sen blev det som med så mycket annat att jag tröttnade. De har stått oanvända länge, men i våras började jag så lite sallad, dill rädisor mm. Det växer bra där och jag har redan använt mycket dill och rädisorna är stora. Det är konstigt men det man har i sin trädgård smakar i regel så mycket bättre. Naturligtvis är det inbillning. Jag är mäkta stolt över mitt "trädgårdsland", men sen kom jag att tänka på min bloggkompis Karin. Att tala om "land" här hos mig går inte. Då måste det som Karin regerar över kallas för en världsdel.