Jag blir avlyssnad

Det beror inte på att någon misstänker mig för spionage eller terrorverksamhet, utan det är av en helt annan orsak. Mitt hjärta slår för sakta, enligt läkaren. För ett år sen var jag på lasarettet och fick en massa attiraljer tejpade på mig. Det här långtids-EKG:et skulle jag ha på mig i 24 timmar. Inga förhållningsregler gällde utan jag kunde göra det jag brukade göra under dagarna. Det visade sig att min puls var extremt låg när jag sov, men eftersom jag inte har några besvär av det hela under dagtid, så tyckte inte doktern det var aktuellt med pacemaker. Jag måste säga att jag blev jätteglad över att höra det.

Det skall följas upp varje år och nu var det dags igen. Den här gången blev jag kallad till ett annat lasarett och det var en hel del nyheter. Först och främst så fick jag en lista där jag skulle fylla i vad jag gjorde under de här 24 timmarna. Jag fick också veta att trädgårdsarbete var inte ok och inte dammsugning heller. Över huvud taget skulle jag inte fäkta för mycket med armarna, för att undersökningen skulle ge bäst resultat. Att promenera var tillåtet, men där fuskade jag lite. Jag promenerade inomhus och då passade jag på att i lugn takt sortera grejer som skulle stuvas in i olika rum. Jag kallade det för lätt städning på listan.

I eftermiddag ska jag åka in till lasarettet och plocka av alla sladdar. Det ska bli skönt, för jag är lite orolig att något ska lossna så jag måste göra om allt igen. Man blir lite nojig när läkarna säger att något inte är riktigt ok. Min puls har alltid varit låg, men när jag för ett år sen fick höra att det var bäst och undersöka det lite närmare, började jag räkna pulsen stup i kvarten. Till sist fick jag ta ett krafttag och behärska mig, annars hade det tagit över helt. Ett år har gått utan att jag tänkt på pulstagning, men när kallelsen kom var det kört. Nu sitter jag här med två fingrar på handleden i tid och otid igen och räknar. Inte katten blir den högre för det. Jag har bestämt mig. Från och med nu är det sluträknat.