Mer värdefullt än guld och diamanter

Göran ligger fortfarande kvar på lasarettet och vi vet fortfarande inte hur länge det kommer att bli. Som tur är så har jag bara 2,5 mil in till Helsingborg så jag kör snabbt in där både förmiddag och kväll. Det finns inget positivt med att ligga på sjukhus och för den delen så är det inte mycket roligare att vara här hemma alldeles ensam.

Jag måste ta ögondroppar tre gånger om dagen och det har Göran alltid fixat. När jag själv försökte hamnade det mesta på kinden och där gör de inte mycket nytta. På helgerna tar Ulrika över droppandet, men det var kris nu under vardagarna. Då var jag jätteglad att jag har så omtänksamma grannar. Min grannfru kommer in till mig halv 8 på morgonen och droppar i mina ögon. Sen knackar hon på igen på eftermiddagen och kvällen efter att jag varit inne hos Göran.

Häcken mellan vara tomter är gammal och risig och vi har pratat om att såga ner den. En eftermiddag jag kom hem hade grannen sågat ner en buske och lagt grus så det såg ut som en liten gångstig. De menade på att det var det närmaste hållet för mig att gå in till dem om det var något jag ville. Jag kan komma och knacka på vad det än gäller och vilken tid som helst på dygnet fick jag besked på. Det är helt ofattbart att det finns så snälla människor. Jag kan lugnt påstå att jag har världens bästa grannar. De är guld värda.