Sjukstuga

Förkylning med hosta har drabbat många den sista tiden. I Rasmus klass har det varit stort manfall. Till sist klarade inte han heller sig från att bli smittad. I söndags kom han hit för han hade feber och ont i halsen. Även en 14-åring kan känna sig liten när febern slår till, och det är inte så kul att ligga hemma alldeles ensam. Då är det bra att mormor är pensionär och kan vara "sjuksyster". Mitt datarum fick agera sjuksal. Det är inte fel med en extrasäng ibland. De två första dagarna sov han mest, men när febern sjönk började han likna sitt gamla vanliga jag.

Rasmus pappa hämtade läxböckerna i skolan. Idag ska de nämligen ha prov i tyska och igår tränade vi på tyska verb. Jag tycker det är jättebra när jag får hjälpa honom med läxan nån gång, för då glömmer jag inte bort allt som tidigare hörde till vardagen. Ja, inte tyska förstås, för det har jag inte pluggat sen jag själv gick i skolan, och det är ganska många år sen. Till min glädje har jag märkt att allt som jag trodde var bortglömt sakta men säkert kryper fram nu igen. Tydligen har jag små kyffen inne i hjärnan där olika saker samlas och som jag sen kan plocka fram när de behövs.

Det skulle vara kul att ta reda på vilka andra talanger som gömmer sig där inne. Med tiden glömmer man bort saker man gjort, men tydligen finns det lite kunnande kvar. Kanske det är som när man lär sig cykla. Även om man inte cyklat på evigheter, så kan man ändå hålla balansen bara man sätter sig på en cykel.

Igår kväll åkte Rasmus hem till Kvidinge igen, för nu är bacillerna borta. Jag hoppas bara att de inte ligger på lur i mitt datarum och ger sig på mig nu. Fast jag brukar inte vara mottaglig för skolbaciller. De första åren jag jobbade var jag nästan ständigt infekterad, men med tiden så blev jag antagligen immun. Numera är mina sjukdagar lätt räknade.