Besök i Danmark

I lördags förmiddag åkte Ulrika och jag till Köpenhamn för att gå på en handarbetsmässa. Jag läste att det var Danmarks största och det kan säkert stämma, för den var megastor. Mässhallen låg i Rödövre strax utanför Köpenhamn och Bo och Rasmus släppte av oss där, sen fortsatte de till Köpenhamn för att roa sig med andra saker. Man blev nästan alldeles vimmelkantig när man kom in i hallen och såg alla dessa utställare och besökare. Även om det var många som kommit dit var det inte särskilt svårt att ta sig fram och titta på det som vi tyckte var intressant.

Det fanns väldigt mycket garn och tyg där men också smyckematerial, symaskiner och färdiga kläder. Jag skulle kunnat köpa hur mycket material som helst på mässan, men jag sansade mig och tänkte att nån gång ska ju det köpta göras klart också. Ibland är jag lite av en tidsoptimist och tror att jag hinner hur mycket som helst. Det är rena himmelriket att gå runt och titta och känna på alla garner i olika färger och kvaliteter. Vi fick väldigt många tips på nya tekniker, så nu är det you tube-letande efter instruktionsvideor som gäller en tid framöver.



Symaskiner är alltid med på handarbetsmässor och det är något som jag aldrig skulle kunnat vara utan. Om jag tvingas välja mellan symaskin och spis så är valet enkelt. Det finns gott om matställen här i närheten. Det är ofta män som står i de här båsen för att demonstrera symaskiner och det har alltid förundrat mig. Givetvis finns det många karlar som är skickliga att sy, men jag tror inte jag är helt ute och reser när jag hävdar att det är övervägande kvinnor som köper maskinerna.  Det är precis som om att bara för att ordet slutar på -maskin så måste det vara en karl som ska stå och prata om varan. Samma sak gäller för diskmaskin och tvättmaskin. Man behöver inte vara ett tekniskt geni för att kunna använda de grejerna.

Det fanns faktiskt kvinnlig personal också. När det gäller lite enklare varianter där man måste ha lite vana för att sy är det oftast kvinnor som sitter och visar. Däremot när det gäller de nyare datasymaskinerna är det nästan uteslutande män. Hur svårt kan det vara att demonstrera en maskin som syr själv bara man trycker på en knapp? Jag har en sån i min "maskinpark". Det enda jag behöver göra är att trä maskinen med den trådfärg jag vill sy med, ställa in vilket mönster den ska brodera på dataskärmen och trycka på en knapp. Sen kan jag gå och ta en kopp kaffe eller vad jag vill göra och återvända när det är dags att klippa av tråden.

Den står vid ena sidan på mitt sybord, där jag även har den maskinen jag använder mest när jag syr vanliga sömmar. Mitt emot står overlockmaskinen som används vid överkastning och sömnad i elastiska tyger.

Inne i hobbyrummet har jag en filtningsmaskin, som har 7 nålar. Den träs inte med nån tråd utan man syr fast dekorationer genom att de här nålarna går upp och ner ungefär som när man  nålfiltar. Den passar mer bland hobbygrejerna eftersom det inte är tal om någon riktig sömnad. Här inne förvaras också batterisymaskinen som Rasmus använde mycket när han var liten. Snart vill nog Zoé testa den. 

De här nya maskinerna är givetvis inte sådana skönheter som de gamla maskiner jag har stående i mitt vitrinskåp. 

 Det är trampsymaskiner som jag samlat på mig. Bl.a. har jag min mors, min svärmors och min farmors maskiner plus några som jag köpt på loppisar. Benställningen under maskinerna skruvades loss och de tjänstgör nu som ben till mitt hobbybord och lite annat. 

Jag har även några minisymaskiner som prydnad på väggen.