Envisa koltrastar

Ett par somrar har koltrasten fått bygga bo inne på vår altan. Första gången märkte vi inte att där var något bo förrän vi såg att föräldrarna flög ut och in jämt och ständigt. Vi tyckte det var spännande och såg fram emot att få se ungarna.

De var jättesöta, men tyvärr så såg inte altanen så rolig ut efter att de blev så stora att de skulle lära sig flyga. Det var fågelfritt i några år, men sen var det ett par som "upptäckte" altanen igen. Då hade jag lyckats förtränga hur jag fick sanera altanen efteråt, så jag lät dem flytta in. Denna gången fick de fyra ungar och vi hade ingen möjlighet att använda altanen på lång tid, eftersom vi inte ville störa dem.

I fjor var de helt galna. Vi såg när de flög in och då tog Göran bort boet med en gång innan de hann bygga så mycket. De gav sig inte utan de började om från början. Det gick t.o.m. så långt att de satt med byggmaterialet i näbben och väntade tills Göran plockat bort det som de börjat på och så fort han gick in flög de upp och började bygga som ingenting. Det såg egentligen väldigt kul ut. Till sist rullade Göran ihop nät och täppte till där de möjligtvis skulle kunna bygga. Efter det blev det lugnt..........tills för en månad sedan. Då upptäckte vi att det var ett fasligt flygande fram och tillbaka, men de stannade inte så länge. Göran var helt övertygad om att de skulle inte kunna bygga någonstans och det verkade faktiskt inte så heller. När vi nu kom hem från Dallas så höll de fortfarande på att flyga ut och in på altanen så Göran kikade efter lite mer noga. Då visade det sig att de hade lyckats krypa genom nätet på nåt mystiskt vis och längst in i ett hörn hade de börjat på ett nytt bo. Som tur var fanns det inga ägg i boet. Det plockades ner och nu är det barrikaderat överallt så det bör vara helt omöjligt att snirkla sig in någonstans.

Honan kom flygande flera gånger om och satte sig på klädställningen och tittade upp emot taket. Hon gjorde några försök att flyga upp, men det misslyckades. Jag stod inne i TV-rummet och kikade för att vara säker på att hon inte skulle kunna hitta nåt kryphål. Jag har ingenting emot att de vill bo i vår trädgård. Det finns gott om höga buskar och häckar och de får gärna bygga på utsidan av altanen. Men de är lite kräsna och vill helst bo på "gräddhyllan" och där är vi inte överens.