Läkare som lyssnar

Min skog är väldigt populär bland läkare har jag märkt. Detta gäller både kvinnliga och manliga läkare. Ofta när jag går där så stöter jag på dem när de kommer farande i motionsspåret med stetoskopet hängande i öronen. De har tydligen bara en kort paus och har ilat från lasarettet och hit för att motionera. Beundransvärt! Kvickt har de slängt in den vita rocken i bilen och gett sig iväg. Jag förstår att de har bråttom tillbaka till sitt jobb och då är det bra att vara beredd och kunna lyssna på patienterna med en gång. 

Vad jag däremot inte förstår är när de promenerar inne i skogen men fortfarande har stetoskopet fastsatt i öronen. Ingen av dem ser ut att ha så bråttom så jag gissar att de är lediga. Hade det inte då varit bättre att lyssna på trädens sus, bäckens porlande och fåglarnas kvitter? Det sänker stressnivån enormt. 

Det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet i skolan var att ta en promenad i skogen. Efter en hel dag i den ljudnivån som blir när många barn träffas behövdes tystnaden. Jag njöt i fulla drag av att ingen pratade eller skrek. Det är ändå aldrig riktigt tyst inne i skogen om man lyssnar. Ljudet som finns där inne är däremot väldigt nervlugnande. Aldrig i livet att jag skulle fundera på att stoppa några ploppar i öronen för att gå och lyssna på musik. Den vackraste musik som finns är fågelkvitter.

Om jag någon gång skulle fundera på att skaffa mig lurar att plugga in i mobilen eller annat för att lyssna på musik så ska det vara lurar med klass och inte sådana fula som ser ut som stetoskop.