Svåra frågor

Jag fick en utmaning av Ami att svara på fem olika frågor. Det blev till att tänka efter lite innan jag kunde svara på dem, för det var inte helt lätt.

1. Vilket livsmedel kan du inte klara dig utan?

Svaret är tveklöst frukt och grönsaker. Jag äter väldigt mycket av båda sorterna...inte för att det är nyttigt, utan för att det är gott. De flesta fruktsorter gillas men äpple och banan är favoriterna. Bland grönsaker är det morötter och brysselkål. Det låter kanske lite präktigt i överkant, men jag lovar att präktigheten försvinner längre fram på dagen, och när det blir kväll och sent på natten så är jag precis som vanligt. När jag sitter där i min ensamhet och tittar på deckare och annat skoj så åker godiset fram.

2. Godaste efterrätten?

Det var en svår fråga. Jag måste nog smaka mig genom ett antal först innan jag är helt säker på det. Ska försöka komma med ett svar senare.

3. Vad tränar du helst en dag då du har all tid i världen?

Nu önskar jag att jag kunde svara motionscykling eller stavgång eller nåt annat nyttigt, men då ljuger jag. Visserligen har jag både motionscykel och stavar som jag kan använda, men de står så illa till, så jag kommer inte åt dem. Jag får nog i stället säga att jag tränar på att sy, sticka eller virka efter något nytt mönster, som jag inte testat tidigare.

4. Bästa träningsredskapet?

Det blir givetvis mina symaskiner och stickor och virknålar.

5. Vad är du tacksam för just nu?

Det är en hel del, men en sak som jag tycker är väldigt viktig är att jag trivs som jag lever nu. Det är otroligt skönt att få bestämma över sin egen tid och hinna göra allt roligt man vill. Jag har aldrig fasat för att bli pensionär och trott att det skulle bli långsamma dagar. Mina dagar bara svischar iväg, känns det som. Även när jag jobbade hade jag tusen idéer om vad jag ville göra när jag var ledig. Jag har alltid trivts med mitt jobb, men det har aldrig varit mitt enda intresse, så jag längtade faktiskt efter att bli pensionerad. En del som redan var pensionärer försäkrade mig att jag skulle snart börja längta tillbaks till jobbet, men jag förklarade då att om jag någon gång skulle känna på det viset, så skulle jag gå och lägga mig tills anfallet gått över. Jag håller fullständigt med den person som sa att man lever inte för att jobba utan man jobbar för att kunna leva.