Människobesiktning

I nästa månad har jag fått tid till att besiktiga min bil. Då brukar, inte jag men min man, kolla så att alla lampor lyser och blinkar när de ska, att däcken är ok och att den är servad som den ska. Tänk ändå så noga vi är med våra bilar....och de är inte ens levande. Hur ofta struntar vi inte i att serva oss själva? Visst åker man väl till doktorn om man är jättesjuk, men i regel så tror, åtminstone jag, att krämporna försvinner av sig själv om man inte låtsas om dem. Det var enklast så när man jobbade eftersom det alltid var så svårt att få någon vikarie. Men jag har faktiskt bättrat mig på det området nu när jag är Passionista. Inte så att jag har klippkort hos doktorn. Jag är fortfarande väldigt optimistisk och väntar i det längsta att sätta mig i ett väntrum.

Jag tänkte mer på alla sådana saker som får mig att må bra. Idag har jag t.ex. varit hos min fotvårdare. En hel timme blir jag ompysslad, får serverat cappuccino och en liten bit choklad. Under tiden hon gör vid mina fötter ventilerar vi allt mellan himmel och jord. Hon har en härlig humor och tiden bara flyger iväg. Jag längtar redan till nästa gång jag ska dit.

På onsdag har jag tid hos tandläkaren. Där blir det varken cappuccino eller en liten bit choklad. Jag kan inte påstå att jag längtar efter de besöken. Det är mer ett nödvändigt ont. Till frissan går jag däremot med glädje. Jag har berättat om henne tidigare. Hon är superduktig på att fixa snygga frisyrer. Jag tycket det är kul att byta frisyr och färg lite då och då. Ibland tar jag med en bild jag hittat och visar henne, och hon anstränger sig verkligen att det ska bli så likt som möjligt. Mysig musik och en frissa som inte pratar konstant gör besöket till rena avkopplingen.

Att göra kul saker, om det sen är att resa, gå på teater, shoppa eller vad som helst är livsviktigt. Det tycker jag att man skulle få utskrivet på recept. Det kan inte vara konstigare för en läkare att skriva ut än motion. Efter 10 resor eller teaterbesök borde man kunna få frikort.