Födelsedag igen

När min man nollade senast så hade vi först tänkt att vi skulle åka till vår son och fira hans dag där. Peter bodde då i San Diego. Jag minns inte vad det var som kom emellan men vi valde att skjuta på resan till nyåret i stället. San Diegos äldsta delar kallas Old Town och där är bevarat många gamla byggnader. Nästan allt är Mexicoinspirerat. Det är ju inte så långt från gränsen, så det är ganska naturligt. Där finns massvis med butiker och restauranger på området. På en av restaurangerna serverade de San Diegos största Margharita. Glaset liknade en liten guldfiskskål på fot. Jag tror aldrig jag har sett ett så stort glas förut. Och det rymdes en hel del Margharita i glaset.....märkte jag.

När vi nu skulle ha kalaset hemma, så tänkte jag att det skulle vara kul att ändå ha ett Old Town-tema. Jag målade en skylt och spikade upp på altanen och hängde färgglada girlanger i taket. Tidigare hade jag fotat alla som var bjudna till kalaset och klippt ut bara ansiktet. På nätet hittade jag klippdockskläder; till herrarna blev det spanjorkläder med sombrero och till damerna spanska klänningar med mantilla. När jag fått ansiktet på plats limmade jag allt på en knappform, så det gick att ställa. Nu hade jag placeringskorten klara.

I morgon är det dags för kalas igen, men den här gången blir det i mindre skala. Våra döttrar med familjer kommer hit och vi får prata med Peter och hans fru via Skype. Maten har jag förenklat så mycket det bara går. Jag har köpt färdig potatisgratäng som bara ska in i ugnen, kalkonkasslern och rostbiffen ska skivas i en inlånad skärmaskin och till det serverar jag olika slags meloner, physalis och sharonfrukter. 

Det enda som jag ska göra alldeles själv från början och till slut är tårtan. Har plockat fram alla ingredienserna nu och ska ge mig på att vispa. Frosting har jag aldrig testat att göra förut, men nån gång ska vara den första. Jag är ingen mästerbagerska, men jag är en stor optimist.