Mitt datorrum

När våra ungdomar flyttade hemifrån ändrade vi om i huset så att alla rum fortfarande användes varje dag. Jag tycker det är helt onödigt att ha ett rum som bara står till prydnad. Det måste ju ändå städas där...då kan man lika gärna vara där och stöka till också så det finns en anledning för städning. Göran och jag har inrett var sitt datorrum. Eftersom det bara är mitt rum, så bestämmer jag helt själv om möbleringen. I de övriga rummen får jag väl kompromissa....ibland. Jag älskar allt gammalt och har samlat en hel del sådana saker inne hos mig. 

Vid ena väggen har jag en stor bokhylla med böcker som handlar om mode, både när det gäller kläder, hattar, skor och väskor. Jag brukar även försöka fynda böcker om hur modet var förr i tiden. Dessutom har jag en hel del fackböcker om olika handarbetstekniker.

På en hylla har jag ramat in tre bilder från mönster till barnklänningar. Min mor sydde efter de här mönstren när jag var liten, och jag har kvar en av de här klänningarna fortfarande. 

På en annan hylla har jag samlat en del gamla strykjärn. Några är så tunga så jag tror jag skulle kunna använda dem under ett gympapass i stället för hantlar. I ett av dem finns en lucka där man stoppar in en metallbit. Det är meningen att man först ska värma den här biten innan man stoppar in den i järnet för att stryka. Den lilla runda svarta saken är en "gniesten" som jag fått av min farmor. Den är av glas och hon använde den till att gnida farfars skjortkragar efter hon doppat dem i stärkelse. Vilket jobb! Det järn jag använder nu är en ångstation som pyser och fräser och där jag aldrig behöver tänka på att ställa in värmen efter materialet jag ska stryka. Det är idiotsäkert. Det går inte att bränna något material även om man skulle glömma att lyfta bort det från plagget. 

Min mors gamla syskrin använder jag som förvaring av smycken.

Mor fick det av far på sin 20-årsdag. Det var visst en väldigt vanlig fästmögåva på den tiden.

Mina föräldrars besticklåda tjänar nu som prylhylla på en av väggarna......

....liksom den här kastinsatsen där jag förvarar mina fingerborg.

Här är utsikten från mitt fönster. Jag tittar rakt ut i trädgården på duvslaget. Gardinerna är bevis på att man tager vad man haver. För tillfället går det mesta i rummet i svart, grått och vinrött och då måste gardinerna matcha, tyckte jag. Tyvärr hade jag inte så mycket tyg att det räckte till två längder av samma färg. Då får man improvisera. När jag sen fått upp gardinerna såg jag att jag mätt lite tokigt så de var aningen för långa. Jag kände inte för att plocka ner dem igen, så jag slog helt sonika en knut på dem. 

Några provdockor i olika storlekar. 

Till sist soffan där jag sitter och funderar över vad jag ska skriva på bloggen.