Pippi och jag

Pippi Långstrump och jag har mycket gemensamt. Först och främst så är vi lika gamla, vi gillar rött hår, vi tycker om att leta efter saker och tycker att nästan allt är användbart och sist men inte minst så är vi väldigt starka. Pippi lyfter ju lätt som en plätt en häst och jag är inte mycket sämre. Igår när jag var i trädgården och grävde upp lite lökväxter som jag ville flytta på, så böjde jag planteringsspaden.

Nu är den helt missbildad. Den påminner mer om en konservöppnare. När jag gräver med den så får jag vicka på den precis som när man öppnar en konservburk. Jag tänkte att när jag nu är så stark så kan jag säkert vrida tillbaka den till rätt form igen. Men det var lättare sagt än gjort. Jag tog i av alla krafter, men den rubbade sig inte en millimeter. Jag visade den för Göran och han såg lite förvånad ut. Han visste säkert inte att han hade en så stark fru.

Det är konstigt att en del växter hoppar runt i trädgården på eget bevåg. Jag planterade pärlhyacinter runt en stor ormbunke i fjor, och de kom upp precis som planerat, men av någon underlig anledning så dyker de upp lite här och var i trädgården med, och det godkänner inte jag. Nu letade jag reda på rymlingarna och satte ner dem där de hörde hemma.

Något som förvånar mig ännu mer är den här tulpanen som växer bland en massa stenar som ligger runt Aroniabusken. Hur den hamnat där är för mig en gåta. Jag är inte så vig att jag kan krypa in där och gräva upp den, så den får stå kvar.

Apelträdet blommar något enormt i år, så jag förväntar mig massor av småäpplen till hösten.

T.o.m. den lilla lingonplantan, som såg så skabbig ut för någon månad sedan, har börjat blomma.

Hoppas ni inte blir bländade

Idag går jag omkring med ett tusenkronorsleende. Jag var nämligen hos tandläkaren igår på min halvårskontroll. Som vanligt hade jag inga hål och det är jag naturligtvis tacksam för. Några bilder togs på en del av "gaddarna" och allt verkade frid och fröjd. Till slut tog hon bort lite tandsten och en halvtimme senare stegade jag ut från mottagningen med ett bländande leende och 1000 kr fattigare på kontot.

Jag är mycket nöjd med den tandläkaren jag har nu. Så har det tyvärr inte alltid varit. Det är lite av ett lotteri det där att hitta en bra tandläkare, husläkare, fotvårdare eller frissa. Som tur är så har jag träffat på fyra personer som passar perfekt för sitt yrke. Det är lite lustigt att det slumpar sig så att jag träffar alla fyra inom en tvåveckorsperiod. Då är det för väl att det inte känns som pest och pina hos någon av dem.

Förhoppningsvis ska jag snart vara bra i foten och kunna återta långpromenaderna. Jag ska till fotvårdaren på fredag och var hos frissan förra måndagen, så då kan jag nog snart trippa runt på lätta fötter (utan att ha ont), snygg i håret och med ett stort leende på läpparna. Livet är underbart.

Detta är jag

Jag läste på Ingrids blogg att hon hade gjort ett test på Besökstoppen och fått reda på vad slags bloggare hon var. Resultatet visade att hon var en dagboksbloggare; en mycket trevlig och intressant sådan. Jag har följt hennes blogg länge och är så imponerad av att hon orkar uppdatera den så ofta...ibland flera gånger om dagen. Hon skriver om allting varvat med fina bilder från Gotland.

Det lät så spännande så jag var helt enkelt tvungen att få reda på vad slags bloggare jag ansågs vara. När jag anmälde mig på Besökstoppen skulle man välja vilken kategori man tyckte att bloggen skulle ingå i. Eftersom jag skriver om allt och inget så klickade jag i kategorin Allmänt. Det var väldigt enkla frågor att besvara i testet och mitt resultat blev: Dagboksbloggare. Det kanske stämmer. Dagbok har jag inte skrivit sen jag var tonåring, men det gäller nog för ganska många. Min första dagbok var rosa med svarta silhuetter av tonårstjejer på pärmen. Givetvis fanns det ett lås, och nyckeln gömde jag väl. Jag ville inte att någon annan skulle läsa det jag skrivit. Tänk så annorlunda det är idag. Nu vet nästan alla allting om varandra genom Facebook, Twitter och Instagram. Jag har alltid älskat att skriva och att blogga är ett utmärkt uttryckssätt. Tyvärr så kan kanske bloggandet ibland stjäla lite för mycket av ens tid, men strunt samma. Jag hinner säkert med det jag ska göra ändå och om inte....ja, då får jag väl acceptera det med. Det hör ju till saken att jag är Passionista (kvinnlig pensionär) och bestämmer själv över min tid.

Förklaringen till att jag hamnade bland dagboksbloggarna är följande:

Schysst! Du är en DAGBOKSbloggare

Din blogg är en öppen dagbok med personliga inlägg om ditt liv.

Bloggen fungerar som en ventil. "Det bubblar liksom över annars" känner du, och luftar allt som behöver komma ut.

DAGBOKSbloggare som du, har ofta en underbar förmåga att uppskatta de små detaljerna i vardagen – rimfrost på fönstret, dina egna fötter på stranden eller en cappucino med ett vackert hjärta i mjölkvispet. Men livet är inte alltid ett rosa skimmer. Även parkeringsböter, sjukdom och alla möjliga överjävligheter ventileras av DAGBOKSbloggare.

Det händer att DAGBOKSbloggare anklagas för "oversharing". Strunt i det!Dina followers älskar din uppriktighet och att du vågar visa vem du är.Några kan till och med få en viss igenkännande tillfredställelse ifall ditt livspussel strular. Det kan du bjussa på! Receptet på en uppskattad och välbesökt dagboksblogg är ju i stort sett samma som för populära dokusåpor:en lagom mix av rosa glitter, beige och svart!

I EN DAGBOKSBLOGGARES KOMMENTARSFÄLT:

-Styrkekramar! ♥ ♥ ♥

-Hoppas ni får en fin dag vännen. Så mysigt, lite avis!! :)

-HAHA! Nu fick du mig att skratta högt i misären. Ibland lyckas du! <3 em="">

Evita

Vi hade en superfin dag i Köpenhamn igår, precis som jag förväntat mig. Redan strax före 11 på förmiddagen gick vi av tåget på Hovedbanegården. Solen sken och det verkade vara ett perfekt strosa-runt-i-stan-väder. Kön in till Tivoli var jättelång, så vi fick gå ut i gatan för att komma förbi. Ingångarna är lite konstigt placerade, för de är precis ut emot trottoaren, och där ska de köande trängas med alla gångtrafikanter. När Tivoli öppnades 1843 var klart inte tillströmningen av folk så stor, och nu är det kanske svårt att ändra på det hela.

Vi fortsatte som förutbestämt mot Ströget. Överallt såg vi affischer om Melodifestivalen och det var uppsatt en stor klocka som räknade ner tiden tills spektaklet ska börja. Det spelar ingen roll vilken tid på året man åker till Danmarks huvudstad...det är alltid lika knökafullt med folk. Härligt!!!!! Även om det är trängsel och svårt att komma fram ibland, så är det inte många sura miner man ser. Alla verkar vänliga och glada och självklart  blir man glad en sån här solig dag.

Det kurrade lite i våra magar, så ett restaurangbesök var helt nödvändigt. Efteråt kände man sig som en annan människa....fulltankad med mat och energi. Det finns en klädbutik på Ströget som har så annorlunda och kul kläder. Den får man bara inte missa. Vi provar aldrig något, utan vi bara vrider och vänder på plagget och ser hur det är tillklippt och hur sömmarna går. Vi är nog inga önskekunder. Fast vi har bestämt oss för att åka dit och handla igen i sommar. De hade nämligen fått hem otroligt tjusiga väskor. Jag har aldrig tidigare sett sådana modeller och inte heller de färgsammansättningar de hade.

I väldigt god tid före föreställningen drog vi oss mot teaterhållet. Det hade blivit en stor rotation bland affärerna här upptäckte vi. Vår favoritbutik var försvunnen, men i stället hade det dykt upp två nya, så det jämnade ut sig ganska bra. Det är kul att bara gå runt och titta på allt som finns längs vägen. Snart var vi framme vid vårt glasscafé. Jag beställde två kulor i en bägare...en med cappuccino/jordnöt/chokladsmak och en med lakritssmak. Det smakade gudomligt!!!! Så här god glass har jag aldrig lyckats få i Sverige. Konsistensen är mer som en lite kraftigare pudding i stället för som de jag annars har smakat där det verkar som det är hårt vispad smaksatt vispgrädde. Tyvärr var deras kaffemaskin ur funktion, men det löste vi genom att gå in till grannen...ett café precis vägg i vägg. Där beställde vi var sin cappuccino och satt och småpratade tills det var dags att gå till teatern tvärs över gatan.

Man går genom valvet till vänster och sen är ingången till teatern där. Det var redan en hel del som stod och väntade i foajén när vi kom. Efter allt gående så kändes det skönt att få sjunka ner i en skön fåtölj och bara vänta på att föreställningen skulle börja. Den var precis så bra som vi hade förväntat oss. Evita var givetvis huvudpersonen, men han som spelade berättarens roll stack verkligen ut. Det var han som hade den mesta publikkontakten och det klarade han galant. Evita innehöll både sorg och glädje, en hel del humor och massor av musik. Don´t cry for me Argentina är givetvis den melodi som sitter mest fast i huvudet.

Teater

Idag är det dags för årets teaterbesök i Köpenhamn. I år är det Evita som står på programmet. Jag har alltid tyckt om musiken till den musicalen och handlingen är ganska intressant med.  Evita spelas i Stockholm också, men för vår del är det både bekvämare och billigare att ta oss till Danmark. Ulrika och jag har gjort detta till en årlig tradition att åka iväg en lördagförmiddag i maj. 

Bo och Rasmus skjutsar in oss till Helsingborg så vi kan gå på färjan där. Det känns lite onödigt att betala dyra parkeringspengar för en hel dag, när det finns andra alternativ. För sådär en tjugo år sedan var vi flitiga Köpenhamnsresenärer och då köpte jag ett häfte med färjebiljetter och ett rabattkort på tåg i Helsingör. Det blev betydligt billigare och var så bekvämt. Ibland fick vi helt plötsligt en idé om att åka iväg och då var det bara att plocka fram sina biljetter och starta resan i stället för att stå i kö och köpa nytt. Knutpunkten är alltid full med folk och köerna till biljettkassorna kan vara lång.....om man har otur. 

I regel är det väldigt fint väder den här tiden på året, och att strosa runt i Köpenhamn en lördag känns inte helt fel. Eftersom Ulrika bodde där när hon gick sin utbildning på Tillskärarakademin känner hon till lite smågator och kul ställen dit inte alla turister tar sig. 

Vi brukar komma ner till Köpenhamn lagom till lunch och det första vi gör är att leta upp en trevlig restaurang. Efter lunchen är det idéletning som gäller. Det är bra med två hjärnor och mobiler då, annars hade nog inte många av ideérna kommit med hem till Sverige. Vi brukar träffas sen i veckan och gå igenom allt vi sett och sparat, och ibland blir det något matnyttigt av det hela. Det gäller både kläder och heminredning.

Även om vi gör nästan exakt samma saker varje gång vi åker på vår teaterresa, så känns det ändå inte som en upprepning. Det händer alltid så mycket oväntat när man kommer till den här staden. Jag har alltid tyckt om Köpenhamn. Här finns allt man kan tänka sig. Det är inte så strikt som i Sverige. Här spelas och dansas det på gatorna och det är stånd med tingel-tangel i varje hörn. 

När vi går av tåget på Hovedbanegarden så har vi ju Tivoli precis tvärs över gatan, och Ströget bara ett kvarter bort. Oftast så går vi åt motsatta hållet, eftersom teatern ligger där. Här finns lite andra affärer, som för det första är billigare att handla i och för det andra har lite annorlunda utbud. 

Föreställningen börjar kl 3 och vi hinner alltid med en glass på glasscafeét som ligger nästan granne med teatern. De har den godaste glass jag nånsin smakat. 

Så är det då dags för att gå till Det Ny Teater och se föreställningen. Jag prenumererar på nyhetsbrev därifrån, så jag får alltid besked när det är biljettsläpp inför en ny föreställning. Jag brukar vara snabb med att beställa och vi har i alla år fått biljetter på rad 4 och platserna mitt framför scenen. Där ser man skådespelarna så tydligt....minspel och allt. Det är verkligen värt pengarna att ha så bra platser.

Jag ser fram emot en trevlig lördag i Köpenhamn.

Som vanligt igen

Nu har det snart gått en vecka sedan Luxemburgsmåttingarna packade sina pinaler och åkte hem. Allt går nu sin gilla gång igen. Min föresats om att gå minst en promenad i skogen per dag har dock kommit på skam. Det har bara blivit en endaste gång. Varför vet jag egentligen inte. Det mest troliga är väl dålig självdisciplin. Idag blir det inte heller någon spatsertur, för jag har köpt lite växter som måste planteras i trädgården. I och för sig så ger det ju också lite motion.

Santos gjorde inte mycket väsen av sig när han var här. Det var mycket sällan man hörde honom skälla.  Zoé däremot höll låda hela tiden. Det blev viss språkförbistring ibland. Hennes mamma och pappa pratar bara svenska med henne, men på dagis pratar barnen och personalen på hennes avdelning franska. Franskt barnspråk är som swahili för mig. Jag förstår inte ens normal franska....utom några uttryck och en del glosor. Hennes föräldrar är mycket noga med att när hon säger ett ord på franska så säger de det på svenska. Zoé är smart för hon garderar sig nu och säger orden både på franska och svenska. När hon vill ha mer att dricka t.ex. säger hon encore-mer som ett ord.

Hon förstår svenska jättebra och den här veckan de var uppe så började hon säga många svenska ord. Nu hörde hon bara svenska hela tiden och Rasmus, som är den stora idolen, pratade ju svenska, så det var inga större problem att få henne att säga efter honom. När vi tittade på video kommer alltid en lång radda med text innan filmen börjar och då blev hon lite otålig. "Det kommer snart", förklarade jag för henne. Varje gång vi sen satte igång en video och texten började rulla vände hon sig mot mig...nickade snusförnuftigt  och sa: "Kommer." Då slapp jag bli otålig.

Jag läste franska på gymnasiet och de första åren efter studenten var jag mycket noga med att låna franska böcker på biblioteket för att hålla språket vid liv. Tyvärr så tunnades de här lånebesöken ut mer och mer tills de till slut upphörde helt. Nu är jag nästan tillbaka till ruta ett. MIn svärson, som är en polyglott, har dock lovat att hjälpa mig med språket. Jag har så smått börjat plugga in lite glosor och uttryck igen. Det kan vara kul när jag åker ner och hälsar på att jag själv kan beställa eller fråga efter något utan att alltid be någon översätta åt mig.

Om tre veckor åker jag till Luxemburg och får åter se de här pigga ögonen.

Spikskor

Förr när man pratade om spikskor, så gällde det alltid sportskor. Modet förändras snabbt och den här spikskon är nog ganska svår att använda vid vilken slags sportutövning som helst. En kvinnlig snickare hade kanske haft användning för ett sådant par, för det ser ut som det är småspik på den. Enkelt och bekvämt att bara böja sig ner och plocka spiken ur skon när man ska jobba.

Denna skon är verkligen vass. Kan kanske vara bra när man är och handlar. Då blir man garanterat inte påkörd av någon kundvagn. Det sätter de vassa taggarna stopp för.

Jag är fortfarande inte bra i min fot, och som grädde på moset så har även den andra foten börjat konstra. Det tar tydligen tid att vänja sig vid de här nya inläggen jag fick hos ortopeden, men just nu känner jag mig ganska trött på det hela. Jag testar alla "hemmakurer" jag kan komma på. Det är bättre än att hela tiden stoppa i sig värktabletter.

Min ena dotter hittade ett par underliga skor i en hälsokostaffär som hon köpte till mig. Så fort jag såg dem tänkte jag på Hasse Alfredsson och Spik i foten. Det är en otrolig massa plastpiggar på hela sulan, och jag tänkte först att de skorna är bara för fakirer. Jag provade dem ändå, och det var inte alls så tokigt som jag hade trott. Visst gör det ont och det är inga skor man går i en hel dag...men 5 minuter så där några gånger under dagen. Det gör rejält ont, så när man tar av sig dem och tar på ett par vanliga skor tycker man att det känns som rena himmelriket. Plastpiggarna sätter igång blodcirkulationen rejält, och det är kanske det som behövs.

Nu är vi äntligen inne i den årstiden då vi kan gå i sandaler, flipflop och andra lätta skor. Det är väl tveksamt om dessa skorna blir en sommarplåga........i dubbel bemärkelse.