Altanblommor

I ett av fönsterna här i huset står ett antal pelargoner. Det är dem som Göran klippte ner i fjor och satte ner i källaren. En del av dem var det inget liv i, men tack och lov så var det några som kämpade på. Nu hoppas jag på att de ska växa och bli jättestora. Min plan är att ha fullt med blommande pelargoner i alla altanfönstren. I värsta fall så får jag väl köpa nya om inte de här övervintrade tänker krya på sig mer.

Denna årstiden när det blir ljusare och varmare är det precis som om man blir som en annan människa. Det mesta känns inte lika besvärligt längre och energin kommer smygande. Jag var i blomsteraffären idag och köpte en del nya blommor, dock inga pelargoner, även om det fanns en hel del där. Det kan jag ångra lite nu. Efter kassorna fanns en massa broschyrer som man fick ta och en av dem innehöll endast recept med Doftpelargon. Det blir till att åka dit igen och inhandla några nya sorter. Sen kan jag sitta på altanen bland mina pelargoner och äta pelargonmuffins........men det dröjer nog någon månad till. 

Jag har vänt ryggen åt OS

Nu är OS över och allt återgår till det gamla vanliga. Jag måste säga att jag har inte lidit nåt nämnvärt av sändningarna i år, för Göran har inte abbonerat helt på TV:n. En del har han följt via datorn, och då har jag kunnat sitta i ensamt majestät och njuta av deckare och andra ruskigheter. Mycket av det han tittat på har visats på dagtid, och då är det inga av mina favoritprogram som sänds. Jag är inte särskilt uppdaterad med vilka eller hur många medaljer Sverige fått i detta OS, och jag bryr mig inte speciellt mycket heller. 

Ska jag var helt ärlig så tycker jag inte att vinter-OS är det minsta spännande. Jag är ingen stor fantast av sport över huvud taget, men sommar-OS är i varje fall bättre. Jag avskyr snö och vinter och då blir det automatiskt att alla vintersporter hamnar i kategorin: trista sporter. Tro nu för all del inte att jag håller på med någon sommarsport, men jag tycker det är mer att välja på då och en del är riktigt spännande. De flesta av sommarsporterna tar inte halva dagen att titta på. Löpning t.ex. är ju över på ett kick. Deltagarna springer så fort att man inte fattar hur de får fötterna med sig. Det är lite mer variation över lag och man ser inte samma bilder hela tiden. Vissa skidlopp är ju helt sövande. Även om det är olika skidlöpare som visas så ser det likadant ut....istappar under näsan och i skägget och samma rörelser med armar och ben. Däremellan ser man bara en massa träd och snö, snö och åter  snö. 

Egentligen är det konstigt det här med sport. Det engagerar väldigt många människor, och alla har synpunkter på de som deltar. Går det bra för de tävlande och de får medalj då är allt frid och fröjd, men skulle de misslyckas, då är de inte värda ett ruttet lingon. Hur många av de som klagar har tillstymmelse till den kondis som sportutövarna har eller lägger ner så mycket tid på att träna? De som klagar mest högljutt är oftast de som sätter sig i bilen för att åka 100 m till grannen för en fika. 

Dåligt humör

I morse agerade jag utkastare. På mitt café tillåter jag inget ohyfsat uppförande. Så fort Santos och jag kommit ut på trappan i morse så hörde vi ett fasligt oväsen. Jag kunde inte se vad som pågick, men jag hörde att det var fågelskrik. När vi tittade mot fågelbordet upptäckte vi var oväsendet kom ifrån. En koltrasthanne höll på att skrika och hacka på något på marken. Till en början kunde jag inte urskilja vad det var, för det var lite skumt. Längst in mot en av buskarna såg jag sen en svartgrå klump, och då förstod jag att det var en koltrasthona som  blev attackerad. Den där huliganen brydde sig inte nämnvärt om att både Santos och jag stod så nära utan han bara fortsatte. Jag blev så förbaskad så jag gick närmre och stampade i marken, och då först reagerade han och flög iväg.

Koltrastarna har verkligen inte visat sig från sin bästa sida den här vintern. Det har varit slagsmål nästan dagligen. Ibland har det sett ut som om det varit tuppfäktning. Jag kan inte minnas att det var så stökigt i fjor. Hoppas verkligen att de lugnar ner sig till våren, om de nu tänker stanna kvar och hitta nånstans att bo i trädgården. Finns inget roligare än att sitta och titta på dem när de spatserar runt på gräsmattan och letar efter mask. De sista åren har fåglarna varit helt orädda och inte brytt sig om att vi har varit i närheten.

Skulle nu inte koltrastfamiljerna kunna hålla sams, så får jag väl kontakta programmakarna för Grannfejden.

Bakvänt Håll

Varför ska en del plagg vara så förbenat svåra att ta på sig? Nu menar jag inte alla de plagg som hänger i garderoben och krymper nåt fruktansvärt. En del kommer man ju inte i ens med skohorn. Nej, det som irriterar mig allra mest för tillfället är BH:n. Vem katten har kommit på att den ska knäppas i ryggen?  Jag är väl för farao ingen akrobat eller bläckfisk med åtta armar som jag kan slingra runt kroppen? Det finns vettiga modeller också som knäpps framtill och det är det mest naturliga. Nu måste jag ta på den bakvänt och knäppa ihop den fram där jag ser var knäppningen är. Sen får jag snurra hela rasket runt midjan, eller det som ska föreställa en midja, så den kommer på rätt håll, och försöka pela in armarna så axelbanden hamnar rätt. Har man sen otur, så går en av hyskorna i knäppningen upp just när man fått allt på plats. Då är det bara att börja om på nytt. Är det konstigt att det tar lång tid för kvinnor att klä sig?

Bloggvänner är toppen

I fredags fick jag ett stort kuvert i brevlådan. Det hade samma form som alla de där kuverten från bokklubbar som vill att man ska bli medlem, men det fanns ingen reklam på det. Kul att för en gångs skull få bära in ett stort brev adresserat till mig personligen. Alla reklamkuvert åker annars direkt till återvinningen....oöppnade.

Jag hade ingen aning om vem som sänt det eller vad det innehöll. Att öppna det var nästan lika spännande som innan det ska ske något väldigt spektakulärt på cirkus och direktören ber om: Största möjliga tyyyyyyyyyyyyyyyyyyystnad. Inuti fanns många stick-, virk- och symönster till dockor. Jag skrev på min blogg för ett tag sen att Zoé fått en Skrållandocka i julklapp och det hade Lavendia läst. Hon är väldigt duktig på att sy, men hade ingen användning för de här mönstren mer, så hon skickade dem till mig. Jag blev överlycklig! Man kan aldrig få för många mönster.

När jag tittat genom vad hon skickat, så började jag rota bland mina garner för att hitta nåt som passade. Jag började på en klänning med mönsterbård i nederkanten. Kanske jag kan få slut på alla garnrester snart. Att göra dockkläder är så roligt, för det blir klart i ett nafs.

När Zoé kommit hem från Dallas ska jag skicka ner ett paket till henne. Hon är väldigt förtjust i att leka med dockor. Hon klär på och av dem och matar dem och läser saga för dem. De får t.o.m. sitta med i TV-soffan och kolla på barnprogram innan det är dags för nattning.

Jag är lite över medel

I Åstorp är medelåldern 39,9 år.....med andra ord ganska ungt. Det är 1 år lägre än hela Skåne och 1,3 år lägre än hela Sverige. Åstorp är en storkommun och läget är väldigt fint. Det mesta av samhället ligger vid foten av Söderåsen, men det område där jag bor ligger uppe på åsen. Utan att vara partisk så måste jag säga att Björnåsområdet är det bästa området i hela Åstorps kommun. Skogen inpå knutarna med motions och promenadstigar i det oändliga. Tänk så härligt att komma så nära inpå djuren. Man kan få se både hjortar och rävar på sina promenader här och t.o.m. vildsvin. Det har jag tack och lov sluppit ifrån.

När vi skulle flytta upp till Åstorp från Eslöv körde vi ofta förbi Nyvång, som hör till Åstorp. Min syster och jag tyckte det såg så exotiskt ut, för på avstånd såg man ett berg som påminde om Fuji i Japan. Det var nu inte lika exotiskt, utan en slagghög efter gruvbrytningen där. Här har Sveriges största stenkolsgruva funnits och den var i bruk fram till 1966. Nyvång är ganska litet och jag tycker väl inte att det är en plats som lockar mig direkt.

Några kilometer längre bort ligger Hyllinge som har växt och blivit rejält stort. Här har vi CityGross och ett shoppingcenter som heter Familia. För en del år sedan invaderades City Gross av människor som bodde långt ifrån och många danskar åkte hit för att handla mat. Det har avtagit mycket och affären har minskats ner till nästan hälften. Det finns en fiskesjö och en fin golfbana här med.

Åt andra hållet från Åstorp räknat ligger Kvidinge. Här jobbade jag i skolan de sista åren innan pensioneringen och det är här som Rasmus bor. Tomarps Ene och Tomarps kungsgård är välbesökta platser, liksom Prästamarken. De som bor i Kvidinge kallar det för en skog, men jag tycker en skog ska innehålla så många träd att man inte kan räkna dem på en eftermiddag...alltså är Prästamarken för mig en dunge.....men en väldigt fin dunge.

Den största fördelen med Åstorp är helt klart den fina naturen här. Dessutom är det inte särskilt långt om man vill åka till en större stad. Både Helsingborg och Ängelholm ligger på bara 2 mils avstånd. Jag förstår de yngre familjer som väljer att flytta hit. Det är mycket barnvänligt här och skolorna är bra. Det kan kanske bli lite mer problem när barnen kommer upp i tonåren, för då är det lite andra krav som ställs. En biograf och en större hamburgerrestaurang i stil med McDonald´s hade nog inte varit fel. Det har i många år varit gott om tomma lokaler som stått och skrotat, men politikerna har inte ansett att det var något behov av sådant här. Men det fanns behov av att öppna ett Systembolag. Det kämpades för det i många år och invigningen var lika storslagen som om det var en öppning av ett parisiskt modehus.

En ny medlem av familjen

I början på veckan hade en av skvallertidningarna en rubrik på framsidan med stora bokstäver: MADELEINES SVÅRA FÖRLOSSNING stod det. Jag blev lite konfunderad för jag hade inte hört något om en ny liten medlem av kungafamiljen. Av princip köper jag aldrig den slags tidningar, så jag vet inte vad reportaget handlade om. Idag däremot stod det i dagstidningen om den nya bebisen. Det är alltid lika fantastiskt varje gång ett litet barn föds, oberoende av i vilken familj det sker.

Jag kan väl tycka att det är lite löjligt att oddsa på flickans namn, men det går ju att spela på allt, så varför inte. Herrman Lindkvist hade blivit tillfrågad om namnförslag, men han valde att inte kommentera. Det tycker jag han gjorde rätt i. Han kommenterade mer än tillräckligt när Estelle skulle döpas. Att kläcka ur sig att Estelle lät som namnet på en nattklubbsdrottning säger en hel del om hans insnöade syn. Så oförskämt mot alla som heter Estelle. Och vad är det egentligen för fel på att vara nattklubbsdrottning? Den mest kända här i Sverige är nog Alexandra Charles och hon är numera väldigt aktiv i bl.a. 1,6 miljoners klubben. Vad gör Herrman för stora insatser nu, kan man undra.

Alexandra är namn på en nattklubbsdrottning, och väldigt vackert tycker jag. Zoé har det som sitt andra namn. Alexandra betyder försvara och människa och Estelle kommer av det italienska Stella som betyder stjärna, så var den där "Herr Man" fick in nattklubbarna där är för mig en gåta. Nu har i varje fall alla skvallertidningar räddat sina upplagor för flera månader framåt. Det kommer att stötas och blötas om allt och inget som har med den här lilla att göra. Nästa stora irritationsmoment för pressen blir med all säkerhet det första fotot. Det är väl bara naturligt att någon i familjen tar den första bilden? Så sker ju i alla familjer.