Strejk

Det är faktiskt väldigt synd om mig nu. Jag blir inte av med min hosta. Medicinen jag fick utskriven hos läkaren tålde jag inte. Jag fick så svårt att andas, så jag vågade inte lägga mig att sova. Dessutom kände jag mig så underlig, som om jag gick bredvid mig själv på nåt mysko vis. Efter att ha halverat dosen trodde jag det skulle bli bättre, men tyvärr blev det inte så. Jag mailade min läkare och hon skrev ut två nya hostmediciner som jag skulle ta samtidigt. De gör att jag känner mig helt nerklubbad, men jag har i varje fall inga problem med andningen. Hostan mår fint...den är precis som vanligt. Jag får antagligen lugna mig några dagar och hoppas att medicinen ska segra till sist. Det trista är att jag orkar inte göra ett skvatt. Jag är så in i dödens trött. Det känns som om jag skulle vara snart 68 år. Då är det illa! Speciellt som det känns likadant i huvudet. Normalt sett brukar det annars vara en febril verksamhet i min skalle. Tankar, funderingar och idéer far runt som den värsta karusell. Nu är det strejk där. Allt arbete är nerlagt. Har inte märkt av några strejkbrytare alls. Jag kan bara hoppas på att den här strejken blir lika kort som Transportarbetarnas.

Bloggtävling

Det finns många olika portaler där man kan lista sin blogg. Det gör ju helt klart att andra har lättare för att hitta till dig och du kan själv hitta andra trevliga bloggare. Jag har listat mig på lite olika ställen. Ett av dem är Besökstoppen. Jag har hittat många trevliga bloggar därigenom. Det är bara att klicka på det man är intresserad av. Det finns att välja på allt mellan himmel och jord...humor, familj, resor, hobby, hantverk m.m. Väldigt praktiskt att ha allt samlat. Att bara gå in på nätet och leta på måfå är inte så lätt, tycker jag. Nu såg jag att det fanns en tävling som man kunde anmäla sig till, vilket jag gjorde. Igår kväll fick jag ett meddelande att min blogg tillsammans med fyra andra blivit utvald att tävla om att bli Veckans blogg. Fram till nästa torsdag går det att rösta på de här fem bloggarna och den som vinner visas då under en veckas tid under rubriken Veckans blogg. Det är inga pengapriser, men äran av att bli utvald till Veckans blogg räcker ganska långt. Det gör kanske att fler hittar till ens blogg och förhoppningsvis vill fortsätta att läsa den. För visst är det så att man skriver för att man vill att så många som möjligt ska läsa. I annat fall kunde man ju bara skriva dagbok och låsa den när man skrivit klart.

De av er som är intresserade av att rösta på min blogg får väldans gärna göra det. En bit ner i högerspalten på Besökstoppens sida finns röstningsrutan där man kan klicka i vilken blogg man röstar på. Det kommer att bli en mycket spännande vecka.

Den närsynte bofinken Knut och hans vänner

Nu är cafésäsongen över. Det har varit fullsatt så gott som varje dag. De små bevingade varelserna visade tydligt att någon caféflytt var de inte intresserade av, så jag fick snällt flytta bakverken till det gamla fiket. Här har de dykt upp tidigt på morgonen och käkat frukost och sen återkommit med jämna mellanrum hela dagen. Jag önskar att jag också hade kunnat fika lika ofta som de har gjort, utan att det synts på figuren. Det är intressant att studera dem. Ibland visar de nästan lite mänskliga egenskaper, som kanske inte är så trevliga alla gånger. Egoismen har varit stor bland besökarna. 

Nu är fågelbordet borttaget, men det dyker fortfarande upp lite strögäster ibland. De sätter sig på häcken och tittar så bedjande in genom köksfönstret. Men jag har semesterstängt nu, och öppnar inte upp igen förrän till hösten.

Det är inte bara Knut och hans vänner som har besökt fiket. Både gladan och sparvhöken har synts till. Gladan seglar bara här över och alla småfåglarna flyger in i häcken och gömmer sig. Samma gäller när sparvhöken kommer. Den är lite fräckare, för den sätter sig i träden och väntar. Men då far jag ut och flaxar med armar och ben. Chockad flyger den iväg och undrar säkert vad det var för en rugguggla som kom farande. Höken är ingen välkommen gäst varken på fiket eller i vår trädgård över huvud taget. Han är nämligen lika förtjust i brevduvor som Göran, men på ett annat vis.

Ett gammalt lekrum

När våra barn var små gjorde vi om ett stort rum nere i källaren till lekrum åt dem. Det var väldigt praktiskt när de alla hade kompisar inne och lekte samtidigt. Dessutom var det plats att vara flera där än i deras egna rum. Jag plockade ihop ett antal överblivna madrasser och kuddar som jag sydde överdrag till och filtar och annat som gick att bygga kojor av var inte så svårt att få från bekanta. De samlade gärna ihop sånt de ville bli av med, och jag kunde bara välja och vraka. Nu kom det till nytta igen. Vi hade även ett litet tyghus som barnen "bodde" i och t.o.m. sov över i någon gång. För mig kändes det tryggare än att de skulle tälta i trädgården, som var önskemålet från början. Små stolar och bord och ett litet kök med spis och vask användes flitigt. I takt med att de växte så ändrades givetvis inredningen i rummet.

Det var inga dyra saker som behövdes och vi hjälptes åt att pynta och dekorera. På golvet målade jag en hage, så de kunde hoppa inomhus med, och på gamla lakan ritade och applicerade vi olika slags figurer, som vi sen hängde upp längs väggarna. Det blev lite färggladare då. Jag målade också tre större planscher som vi fäste upp på väggen. Till Peter målade jag en med Kalle Anka och hans brorsöner. Katarina, som är och alltid har varit ett stort Bamsefan, fick naturligtvis en plansch med Bamse och hans vänner. Till Ulrika som alltid varit svag för Rasmus Nalle, eller Rasmus Klump som han heter på originalspråket, målade jag givetvis en plansch med den lille nallen i sina prickiga byxor. Han är precis lika mysig som "riktige" Rasmus. När jag var och hälsade på Zoé fick jag se att Bamseplanschen hängde inramad över hennes säng.

Kunglig post

Efter att ha varit hes och hostat konstant, dag som natt, i över två veckor tyckte jag det var dags att ringa till doktorn igår. Det var ingen luftrörskatarr som jag befarat utan ett virus som kroppen själv ska kunna  ta hand om. Det mesta idag verkar vara något slags virus, för det är säkert tio år sen jag senast fick utskrivet penicillin. Antagligen grasserade det lika mycket virus förr i tiden, men då fick man penicillin för i stort sett allting. Det är för väl att läkarna är mer restriktiva nu och bara skriver ut det i absoluta nödfall. Självklart så litar man på sin läkare och stoppar i sig det man blir tillsagd. Det enda jag fick utskrivet var hostmedicin, för doktorn menade att skulle min kropp orka med att bota hostan, så behövde jag var lite utvilad, annars kunde det dröja hur länge som helst. Det har ärligt talat inte blivit mycket sömn de senaste veckorna.

När jag kom hem från läkarbesöket tittade jag i postlådan, och såg att den kungliga postbilen hade varit här och lämnat ett paket till mig.

Det var Pia med bloggen Queen of Kammebornia som skickat det. Hon hade för ett tag sen en tävling där hon ville ha tips på olika texter hon kunde brodera på grytlapparna hon virkade. Jag hade en sådan tur att min text blev en av de vinnande. Idag kom grytlappen fint packeterad med kungarikestämpel och allt. Jag tycker den är alldeles för fin att använda, så jag satte den inom glas och ram i stället. En del saker måste man ha bara för att man mår bra av att titta på dem. De behöver inte ha någon annan funktion. Det är viktigt att omge sig med människor och saker man gillar. Då blir det som att bo i en hälsokostbutik. Där finns medikamenter mot allt...trötthet, värk, orolig mage osv. Om jag ser mig omkring, har jag nog botemedlen mot det mesta här hemma. Det känns tryggt.

Tankekaos

Den här sega förkylningen och enerverande hostan har sugit musten ur mig totalt. Den har "sabbat" alla bra projekt jag hade på gång. Jag får klart ta tag i det igen när jag blir piggare, men jag gillar inte sådana onödiga förseningar. Det känns lite ovant att inte kunna hålla igång som vanligt. Jag har fått gå och vila med jämna mellanrum, eftersom jag haft svårt för att andas. Det var inte mycket jag kunde sysselsätta mig med då mer än att ligga och fundera.

Det är ganska fantastiskt egentligen att helt plötsligt har man en idé i skallen. Jag vet inte var den kommer ifrån, den bara finns där. Det är nog enda gången man inte behöver anstränga sig nåt nämnvärt. Alla tankar och idéer är klart inte lika användbara, men det kan vara rätt kul underhållning ibland. Igår kom jag helt plötsligt att tänka på mat. Ja, inte för att jag var hungrig, utan jag tänkte mer på förpackningarna med mat, och då kött i synnerhet. I närheten av där jag bor finns ett stort köpcenter med en matbutik. Allt kött är färdigpacketerat, som det väl ofta är idag.

Jag undrar över en speciell förpackning som de kallar för Ungdomslåda. Den innehåller i regel tre olika sorters kött som kotlett, skinksnitzel och nåt oxkött. Det är ganska stora förpackningar och kilopriset är då nåt mittemellan det billigaste och det dyraste köttet. Egentligen tror jag inte man tjänar så mycket på det, men det är klart bekvämt att bara ta ett paket i stället för att leta upp tre. Jag undrar så......eftersom det står Ungdomslåda på paketet...är det då förbjudet för pensionärer att köpa det? Jag har faktiskt valt det här alternativet ett par gånger. Kan man säga att jag är lite småkriminell då?

Det förvånar mig att alla förpackningar är så stora. Tänk på de som är ensamma. Har man bara kylskåp med ett litet frysfack är det inte så enkelt att storhandla. Varför inte sälja Pensionärslådor med lite mindre innehåll? Jag tror det hade blivit en stor succé......inte bara bland pensionärerna.

Monster

Jag undrar hur uttrycket gröna fingrar har uppkommit egentligen. Alla vet vad det betyder, men jag tror inte så många vet när det användes första gången. Jag får väl forska vidare om det. Något jag däremot är helt säker på är att jag inte är ägare till några gröna fingrar......i varje fall inte i den betydelsen.  

Inför Halloween för många år sedan så hjälptes Rasmus och jag åt att pynta inför kvällen. Vi tog en plasthandske och hällde i lite vatten och grön kakfärg. När den var full knöt vi om med ett gummiband och la in den i frysen. På kvällen plockade vi fram en stel hand. Rasmus lånade en av morfars skjortor och drog upp sin ena hand i ärmen så endast den här gröna handen som han höll i syntes. För att matcha så målade jag min hand grön, men piffade till den med lite röda naglar. Rasmus tyckte det blev i kallaste laget, så "ishanden" fick pynta godisbrickan i stället.

Inför Halloween är det massor av monsteraktiga dekorationer, och ofta är de grönfärgade, har jag märkt. Vad har monster egentligen gemensamt med färgen grön? Hulken är grön förståss, men det finns många andra otäcka figurer som är gröna. Det är konstigt med en del monster egentligen. Hulken t.ex. är ju Bruce Banner som jobbade som forskare och Mr Hyde är Dr Jekyll som sväljer nåt skumt så han blir monsteraktig. Frankenstein skapades av en läkare, så han kan kanske inte räknas in där. Tänk om de hade fortsatt med sin ursprungliga karriär i stället. Då hade det kanske inte varit sån brist på läkare. Om jag inte mår bättre nästa vecka ska jag ringa min husläkare...och jag får nog erkänna att jag är ganska nöjd med att det är en kvinna. För det finns väl inga kvinnliga monster????