Holkar, borgar och annat boende

Denna helgen är det fågelräknarhelg. Det är dags att räkna hur många som kommer och hälsar på vid fågelbordet och vilken slags fåglar det är. Räkningen pågår fredag till söndag. Jag inbillade mig att eftersom det var så kallt, så skulle det komma massvis av fåglar, men det känns faktiskt som det varit mindre än förr om åren. Det har inte heller varit någon större variation; det har nästan uteslutande kommit pilfinkar. Jag har inget emot dem, men det hade varit kul med lite färgklickar ibland. En enda gång har det kommit en domherre. Blåmes, bofink, talgoxe, gulsparv och rödhake har visat sig då och då. 

Vi har aldrig satt upp några holkar i vår trädgård, men trots det har vi ofta fåglar som bygger bo där bl.a. i häcken. Så gott som varje år kommer en koltrast och bygger bo inne på vår altan. Det finns många olika sorters holkar att köpa. En del är så utsirade och konstigt byggda så jag tvivlar på att någon fågel trivs där. Jag tror inte att de bryr sig så mycket om vilken stil som är modernast just den sommaren. Huvudsaken är väl att den funkar att föda upp ungar i. Jag såg en bild på något väldigt läskigt idag......en fladdermusborg! Finns det verkligen någon som köper en sådan? Det är väl åtminstone inte något man sätter upp i sin trädgård? I så fall skulle jag aldrig våga gå ut där på kvällen. 

Ännu en undersökning om hur man lever längre har nu avslutats. Resultatet var bl.a. att man skulle inte dricka för mycket kaffe och inte röka. Det är knappast några nyheter. Det nya var att om man betalade en hög hyra vid 50 års ålder levde man länge! Hur i all världen hänger detta ihop? Det är säkert många faktorer som spelar in, och det stod att man antog att personen då hade en relativt hög social status. I annat fall är det väl bara att be sin hyresvärld att höja hyran när man fyllt 50. Det skulle ju då gynna både hyresvärd och hyresgäst.

Helt otroligt

För en tid sedan så berättade jag att jag fått en Amaryllis av min svärson. Den slog ut med sex st blommor och nu har den andra stängeln också öppnat sig och jag kan se att det kommer att bli sex blommor även där. Det är ingenting som jag kan ta åt mig äran av. Naturligtvis hade detta hänt vem som än hade haft hand om blomman. Men det får mig ändå att tänka....att jag kanske skulle börja odla så smått igen.

När vi flyttade in i vårt alldeles nybyggda hus 1973 så bestod trädgården bara av en massa jordhögar. Eftersom jag alltid bott i lägenhet tidigare, så tyckte jag ändå att det var rena paradiset. Dessutom var jag betydligt yngre då och funderade inte så mycket på att det fodras mycket jobb att hålla en trädgård igång.   Jag bestämde mig snabbt för att ha en stor köksträdgård med både grönsaker, bärbuskar och fruktträd. Efter något år grävde jag t.o.m. upp en bit av gräsmattan för att få mer jord att odla på. När jag nu tänker tillbaka undrar jag om jag var fullt tillräknelig på den tiden. Jag var nog ganska flitig en 10-15 år, sen började jag så smått att tröttna. Att dra upp ogräs är inte riktigt min melodi. Det slutade med att bärbuskarna åkte iväg och vi sådde gräs där i stället. Det enda som fick vara kvar var en liten bit jord där jag har lite kryddväxter. Det är ju sådant som nästan sköter sig själv.

Eftersom jag nu har betydligt mer fritid än tidigare, så kanske det är idé att öka antalet kryddväxter. Något grävande i gräsmattan kommer det inte att bli. Fullt så energisk känner jag mig inte. Det räcker så bra med det man kan odla i krukor. Jag vet ju inte hur länge det här intresset håller i sig.

Skridskoåkning

Nu har redan två veckor av vårterminen försvunnit. Precis som all snö. Det känns faktiskt lite snopet. Med all den snö vi hade i december så trodde man klart att det skulle bli en lång och snörik vinter. Men det kommer säkert mer, annars är det verkligen synd om alla vinterälskare. En fördel är att det blir lite ljusare när det är vitt på marken. Nu ser det bara trist ut. Tack och lov har det mesta vattnet försvunnit bort. Jag är tacksam att jag bor uppe på åsen, för det är inte så vanligt med översvämningar här. Skidåkningen får ta en paus nu ett tag, men det finns ju andra vintersporter.

Skridsko t.e.x. Den gamla Ishallen här i Åstorp är nog det kallaste ställe jag har besökt. Stora hål i väggarna och ingen isolering. Det var väl ganska ok för de som åkte skridsko, men det var inte nådigt att vara där som åskådare. Man fick klä på sig så man såg ut som en Michelingubbe och ändå så frös man. Ibland kändes det nästan som det var varmare utomhus. När man hjälpte barnen att snöra på skridskorna fick man göra ett uppehåll när första skridskon var färdigknuten för att blåsa liv i fingrarna. De var som istappar. Den här nya Hallen är verkligen annorlunda. Där är varmt och skönt. Man kan stå still och titta på de som åker utan att förfrysa fötterna.

Hockeyklubben har kommit med ett mycket bra initiativ, tycker jag. De erbjuder alla skolor gratis skridskoundervisning fem veckor på rad. Rasmus provade på att åka för första gången i måndags och han tyckte det var jättekul. Vi var där igår så han fick träna mer och han vill dit i morgon igen. Själv håller jag mig på behörigt avstånd från isen. Jag har vissa dagar stora problem att ta mig fram för egen maskin på barmark, så att ge mig ut på halt underlag existerar inte i min tankevärld. Speciellt inte när det fodras skridskor för att få vara på banan. Då kan jag lika gärna hoppa över skridskomomentet och plocka fram kryckorna direkt för det är ju ändå så det hade slutat.

På tal om inspiration

Så fort julen är över och man plockat bort allt pynt och hängt upp nya gardiner, börjar det kännas som det är dags för en rejäl översyn av huset dvs. OMMÖBLERING. Det tröttnar jag aldrig på, och det är fler än jag som känner så har jag märkt. Affärerna svämmar över av inredningstidningar både svenska och utländska. Alla TV-kanaler visar flera inredningsprogram varje vecka, och det finns hur många bloggar som helst som handlar om detta. Jag tycker det är extra kul när man kan fixa till något av material man har hemma. Det ska ju helst inte kosta en förmögenhet att ändra om, för då kan det inte bli så ofta.

På loppisar kan man hitta möbler väldigt billigt. Lite slipning och ny färg kan göra underverk. Har man tur går det att hitta nästan helt nya möbler för några 100-lappar; möbler som fortfarande säljs ute i affärerna, men till ett betydligt högre pris. För många år sedan fann jag en affärsdisk på loppis. Den är helt perfekt i hobbyrummet. Nu har jag lite ordning på småsakerna.

Framför garderoberna i sovrummet har jag ett draperi i stället för dörrar. Rummet är inte så stort så det är nästan omöjligt att öppna upp dörrarna helt. I många år har vi pratat om att skaffa skjutdörrar. Nu har det äntligen blivit av. Vi fyndade dem för halva priset. Det är väldigt skönt när det är lite större saker som ska fixas i huset, för då blir inte jag involverad. Maken har inget större förtroende för mig när det gäller att såga eller spika. Det är bara Rasmus som är imponerad av mina försök på det området.

Inspiration

Jag fick ett nyhetsmail från KappAhl idag. Där hänvisades till en videosnutt för att hämta inspiration. Det som visades allra först var en massa lådor i olika former och höjder eller vad det nu var. Sen kom en snygg tjej och travade runt på dem. Ska KappAhl börja sälja lådor nu och konkurrera med IKEA? Till sist fattade jag att det var tröjan som tjejen hade på sig det handlade om. Ganska långsökt, måste jag säga. All reklam är inte så lätt att förstå. Skulle vara kul att veta hur upphovsmakarna tänker och var de får sin inspiration ifrån.

Det är alltid kul att försöka komma på nya ideér eller damma av gamla och ändra lite. Att bara köra på i samma hjulspår år efter år gör ingen människa glad. Både kurser och föreläsningar är ett bra sätt att få igång hjärncellerna. Att umgås med barn är också ett bra alternativ. De är inte rädda för att testa nya saker och tror att det mesta går att genomföra. Det är guld värt att ha en sådan inställning.

De flesta stora uppfinnare har i regel någon gång ansetts som lite rubbade av sin omgivning. Men precis som barn så har de hållit fast vid sina principer, och trott på sig själva. Med energi och lite barnsligt självförtroende kan man komma långt. Det finns det många bevis på.

En dam som verkligen tjänat pengar på att inspirera andra att göra olika saker är Martha Stewart. Hon ger ut tidningar och böcker och har egna TV-program. På hennes hemsida tror jag att alla kan hitta någonting som känns intressant. Dessutom är det många personer som visar upp sina projekt i hennes program, och både mönster och ideér är helt gratis. Rasmus har visat upp sin egenhändigt tillverkade mobil på hennes websida.

Att dryga ut pensionen

Ja, det är säkert något som alla funderar på någon gång. Det blir ju väldigt aktuellt när DET ORANGE KUVERTET dimper ner i brevlådan. Orange är min älsklingsfärg, så jag förstår egentligen inte varför jag inte blir glad när det kommer. Det är troligtvis innehållet som dämpar glädjen. Jag läste om tre herrar som planerat ett rån i Köpenhamn. Den ene av dem var i 70-årsåldern, och de två andra något yngre. Vilken energi de måste ha! Jag orkar inte ens åka ner till banken för att ta ut mina egna pengar. Alla sådana ärenden sköter jag via datorn. 

I vårt bostadsområde finns Grannsamverkan. Känns alltid tryggt att någon håller koll när man inte själv är hemma. För ett tag sedan fick vi ett informationsblad eftersom det varit en del inbrott här i närheten. Mycket kan man säga om inbrottstjuvar, men de saknar inte fantasi. En kille hade gått runt och velat sälja inbrottslarm! Vid en kontroll visade det sig att han inte var från något larmbolag. Han hade nog ett eget bolag.

Även om inte pensionen är i närheten av vad jag tjänade när jag jobbade, så skulle jag ALDRIG vilja byta. Nu kan jag göra precis det jag vill när jag vill och det är värt mer än alla pengar i hela världen.

Dagbok eller blogg?

När jag var tonåring tror jag att nästan alla flickor skrev dagbok. Det är möjlgt att någon pojke också gjorde det, men då var det i hemlighet. Det var väldigt viktigt vilka sysselsättningar som var lämpliga för såväl flickor som pojkar. Skönt att sunt förnuft råder nu. Min dagbok hade rosa pärmar med svarta silhuettbilder på mannekänger. Naturligtvis fanns det ett hänglås på den. Undrar var den har tagit vägen. Jag är inte så orolig för innehållet, för när jag bestämde mig för att sluta skriva så rev jag ut alla sidor i den och eldade upp. Jag tänker mer på pärmen. Den sparade jag i många år för att ha som ett minne, men eftersom jag flyttat runt lite till olika platser, så har den försvunnit någonstans på vägen.

Är det fortfarande populärt att skriva dagbok, tro? Säkerligen inte lika populärt som att blogga. Nästan alla bloggar oberoende av ålder och samhällsklass. Det kan vara ganska intressant att läsa dem. Det finns sådana som tipsar om mat, inredning, böcker, resor osv. Själv är jag väldigt svag för humorbloggar och de som har väldigt många foton på sina sidor. Riktigt som att skriva dagbok kan aldrig en blogg bli, även om man rapporterar om allt som hänt under dagen och vad man tänker eller tycker. När man skrivit klart i dagboken låste man den, och ingen annan hade tillgång till informationen. En blogg kan i stort sett vem som helst läsa, så det kan knappast bli några smaskiga hemligheter man delar med sig där.

Jag tycker det är lite synd när en del använder bloggen till att kivas. Ibland när man läser kommentarer efter inlägget undrar man om det är vuxna människor som skrivit det. Bråken är på sandlådenivå många gånger. Det är lite fegt att gömma sig bakom ett tangentbord. Varför inte konfrontera personen öga mot öga? Är detta geografiskt omöjligt finns ju alltid mail att tillgå. Men det är klart då vet ju inte alla andra hur tuff man är som vågar kläcka ur sig vad som helst.