Slit och släp

Förra veckan var helt fantastisk. Vilket väder! Solen sken varje dag och jag jobbade i trädgården så mycket jag orkade. Förmiddagarna var bäst, för sen blev det så varmt så det var omöjligt att göra något. Det är så kul att se alla växter som sticker upp nu. Runt ormhasseln är det alldeles blått av scilla. De blir fler och fler för varje år. Det är en tacksam blomma. 

I fjor fick vi hjälp av en trädgårdsfirma att lägga färdig gräsmatta där vi tidigare haft en perennrabatt. Jag tyckte jag var så noggrann med att gräva upp alla rötter och lökar där, men det var jag tydligen inte. Jag ser massvis med tulpanblad som sticker upp nu. Så många tulpaner har jag inget minne av att det fanns när vi hade rabatten. Jag tänker inte gräva upp lökarna, för det är ett evighetsjobb. När Rasmus klipper gräsmattan försvinner de och då är det "problemet" ur världen. 

Det är en konstig känsla att göra fint både inne och ute, när jag inte ska behålla huset. Tidigare var det för att det var så kul att gå runt och se allt som växte och jag har alltid gillat inredning. På nåt vis är det ändå en lättnad att göra den här sista genomgången av allt. Jag har trivts jättebra här men känner nu att det ska bli riktigt skönt att lämna över det till någon annan. Huset är alldeles för stort för en person. Det är byggt för en barnfamilj. Kanske kommer jag att sakna både hus och trädgård, men jag kommer inte att sakna allt jobb det innebär att hålla det i ordning. 

Om drygt en vecka kommer mäklaren hit och då sätts processen så smått igång. Det är mycket som ska ordnas och donas innan fotografen kommer hit för att ta bilder inför försäljningen. Dagarna rullar på i raketfart och jag känner mig aningen stressad ibland. Ulrika med familj brukar komma hit på helgen. Då hinner vi med en hel del. Men trots det tycks det alltid dyka upp fler saker som måste göras. Ibland känns det som jag skulle vilja packa en väska och bara ge mig iväg från allt jobb. 

Det går ju klart inte, men när det behövs något uppiggande brukar jag plocka fram min mobil. Inte för att surfa utan för att lyssna på ljudmeddelanden. Zoé tycker det är så praktiskt att prata in i stället för att skriva. Jag tycker det är jättekul att få höra hennes röst och jag sparar och spelar upp de här små meddelandena väldigt ofta. Då blir jag genast på gott humör. 

En glad nyhet är att jag får besök på torsdag kväll. Katarina flyger upp från Lyuxemburg och stannar fram till söndag. Då kommer vi garanterat att hinna med massor. Även de tre Mobergarna från Ängelholm kommer hit, så vi blir en stor arbetsstyrka. Som grädde på moset har Bo, min svärson, lovat att laga dansk fläskstek, som vi ska njuta av på lördag kväll.