Axel Robert Petersson föddes den 12 december 1868 i Döderhults socken utanför Oskarshamn. Fadern dog tidigt och modern flyttade med Axel och hans sex syskon till Oskarshamn, där Axel fick en egen snickarbod för sitt snidande. Han gick i lära hos skulptören Edward Källström, men eftersom han inte fick följa sina egna idéer lämnade han lärandet. Familjens ekonomi blev allt sämre och modern försökte skicka honom till USA, men han kom inte längre än till Malmö. Där spelade han bort sina respengar och tvingades återvända.
I Oskarshamn ansågs han vara ett original. Han hade talfel och gick alltid omkring i galoscher. Han trodde nämligen att de skulle skydda honom ifall blixten råkade slå ner i honom. Bland de unga kvinnorna i Oskarshamn blev han känd som "Pet´son Ekivok" och "Fättemön".
Axel fortsatte att snida sina figurer och när han i början sålde dem sa han alltid under köpslåendet:" Vi får väl säga en tolvskilling?" Det motsvarade 25 öre. År 1906 belönades han med 20 kronor och en silvermedalj inom kategorin Mansslöjd i samband med en industriutställning.
Axel var under största delen av sitt liv bara känd i Oskarshamn med omnejd och då under namnet Tolvskillingen. Det var inte förrän i 40-årsåldern som hans berömmelse tog fart både nationellt och internationellt. Nu började man också kalla honom för Döderhultaren efter hans hemsocken. Redaktören för tidningen Söndags-Nissse, Hasse Z fick upp ögonen för den originelle skulptören från Småland i samband med en av tidningen utlyst karikatyrutställning.
Hasse bestämde sig för att köpa så mycket han kunde få för att ha med på sin utställning. Han lyckades köpa två fulla lådor och utställningen 1909 gjorde Döderhultaren känd nationellt. Internationell berömmelse fick han genom utställningar i bl.a. Paris, Köpenhamn, Rom, New York och Chicago. I Oskarshamn finns Döderhultarmuseet. Döderhultaren började att sälja sina alster för en tolvskilling, men idag är summorna de säljs för avsevärt högre.
Döderhultaren är nog världsvida berömd vid det här laget. Vi hade en bok på Åland om honom och hans konstverk. Den blev kvar där, troligen på biblioteket som fick mängder av böcker av oss innan vi flyttade hit. En oerhört talangfull var denne Tolvskilling/ Döderhultare.
SvaraRaderaEn fin tisdag önskar jag dig!
Det är fantastiskt att han kan få till figurerna så verklighetstrogna.
RaderaHade glömt hans riktiga namn, men känner så klart till hans alster. Har ett barndomsminne från radioprogrammet ring så spelar vi, där frågan löd vad hans riktiga namn var. Farmor och jag satt i köket och lyssnade och farmor visste så klart svaret- måste varit i mitten av 80-talet. Ha en bra tisdag!
SvaraRaderaJag vet knappast om jag hört hans namn tidigare, för man sa bara Döderhultaren.
RaderaIntressant att få lite mer kött på benen om denna speciella man. Inte visste jag att han var en spelkille. Eller. Det var han ju inte. Vad bra att blev av med pengarna och återvände. En del personer blommar sent. Minns en barndomssemester när vi bilade dit från vår stuga med utedass i Oknö. Vilken duktig snidare han var. Höll verkligen världsklass. Blev han ungkarl hela livet?
SvaraRaderaKram från en mörk decembermorgon.
Jag kunde inte hitta någon uppgift på om han var gift.
RaderaTänk vilket fantastiskt arbete, så fina skulpturer.
SvaraRaderaKram Lisa
Han var mycket skicklig.
RaderaI går letade jag efter en bok i min bokhylla och fram kom en annan bok om Snidaren Herman Rosell med bilder av hans snideri. Jisses, tänkte jag och blev sittande med boken. Hade inte bläddrat i den på måånga år. Den ligger kvar på bordet här ... I dag får jag serverat på bloggfatet ännu en
SvaraRaderasnidare med en historia som heter duga. Jag älskar dessa snidade figurerna, snacka om skickligt hantverk - den fin ädla konsten att snida så och mejsla fram uttrycken i ansiktet och gestalter. Så roligt att den där Hasse Z tog tillvara "tovlshillingen"
Tänkte på det där med att följa sina egna ideér som Axel ville, ni har något gemensamt där tänker jag - som du med luckorna här!! Tänk på det liv han levde denna fattiga original ...
Tolv tolvshillingstackar med kram!
Tack, Tove! Haha! Vilket sammanträffande att du läste en sådan bok just nu. "Själsfrände" inom alla områden eller tankeöverföring? Jag beundrar hans skicklighet.
RaderaEn sommar på väg hem från semester i Skåne gjorde vi en avstickare till Oskarshamn för jag hade alltid önskat mig att besöka Döderhultarmuseet. Jag är oerhört fascinerad av hans sniderier. Jag minns att jag studerade många av hans figurer länge. Ville inte lämna museet men så småningom var vi ju tvungna att åka hemåt. Är så glad att det äntligen blev av. Tack för att du gav mig ännu mer bakgrund om honom och för att jag fick minnas tillbaka till den sommaren då jag äntligen fick besöka Döderhultarmuseet.
SvaraRaderaKram
Så intressant att du varit på muséet. Det skulle jag gärna ta en tur till.
RaderaTack för intressant läsning om Döderhultaren. Han var skicklig i att skulptera.
SvaraRaderaSvar..Du vi får prova om det funkar!
Ha en bra dag!
Kram!
Ja, han var mycket skicklig.
RaderaTack för ännu ett intressant inlägg med spännande läsning. Döderhultaren kände jag så klart till men historien bakom var helt ny för mig.
SvaraRaderaKram och god tisdag!
Det man hör talas om är nog mest hans arbeten som säljs för ganska höga summor idag.
RaderaHär lär man sig alltid någonting intressant. Inte visste jag att Döderhultaren kallades för Tolvskillingen.
SvaraRaderaHa en fin tisdag!
Kram
Man får veta mycket nytt när man letar på nätet.
RaderaDet här visste jag inte om Döderhultaren! Tur att han så småningom fick något bättre betalt än en tolvskilling för sina konstverk.
SvaraRaderaIntressant och lärorik lucköppning idag igen!
Ha en skön kväll!
Hoppas han själv fick uppleva att sälja något till ett högre pris.
RaderaHan gjorde verkligen många fina skulpturer ... skulle gärna ha en av dem :)
SvaraRaderaVi brukade stå med husbilen i Oskarshamn då och då och jag minns att jag fotade huset där han hade sin ateljé - tänkte besöka muséet, men så blev det inte av. Vi var i alla fall till hans födelseby, Döderhult där han står staty.
Kram
Det visste jag inte att det fanns en staty av honom.
RaderaVilka fantastiska sniderier han åstadkom. Döderhultarmuseet skulle jag gärna vilja besöka.
SvaraRaderaIbland tycker jag att det är synd att alla original verkar ha försvunnit. Säregna personer som oftast inte följde de allmänna normerna, eller som på något annat sätt skiljde sig från mängden. Vad har hänt med dem egentligen? De som inte gjorde någon fluga förnär, men som gav lite liv till det allmänt gråa. / Anna-Lena
Ja, man kan undra var de lite annorlunda personerna blivit av. Många var väldigt konstnärliga och skickliga på lite av varje.
RaderaDen herren har jag heller aldrig hört talas om. Men så glädjande att läsa att kan gjorde succé trots att han var udda. Har tänkt många gånger att personer med en annorlunda personlighet hade "klassats" med en bokstavsdiagnos idag. Till någon nytta? Nja...
SvaraRaderaJa, tyvärr ska det sättas bokstavskombinationer på alla som inte följer en viss måttstock. Så urbota dumt.
RaderaVilken intressant läsning. Jag har en snidad träfigur, "Kolingen" som jag ärvt av min pappa och som "Döderhultaren" gjort. Och namnet var välkänt. Men nu fick jag också veta mer om mannen bakom den snidade figuren. Stort tack.
SvaraRaderaKram
Det är dubbelt värde i den figuren, kan man säga.
RaderaSvar: Tänkte bara tacka dig så jättemycket för dina kommentarer angående mina "expertkommentarer från tv-soffan". Det är otroligt skoj att läsa att du som inte verkar vara så värst fotbollsintresserad uppskattar det jag skriver. Det är för "Gunnels" som dig som jag skriver mina "analyser". Tusen tack:-)
SvaraRaderaNu får du vänta till nästa år, den 20 juli närmare bestämt, när dam-fotbolls-VM börjar i Nya Zealand och Australien. Så spännande. Har liiiiiite funderingar på att åka dit, men det gäller att bearbeta en "fotbollsnördig" kompis att följa med. Tror inte att jag kommer lyckas. Men åt andra sidan ser man sämre och får inga repriser som på tv;-)
Vilken tur jag hittade din blogg så jag inte är helt ovetande om vad som händer och sker. Jag visste inte ens att det var damfotbolls-VM i Nya Zealand. Hade varit kul om du kunnat åka dit och referera på plats. Om inte kompisen vill åka med kan du väl hänga med TV-gänget. Där fattas en expertkommentator.
Radera