I trädgården

 

Just nu tycker jag det är väldigt svårt att hinna med allt jag vill. Energin har inte varit på topp och det märks. Jag har massor av roliga saker som jag vill pyssla med men jag kommer aldrig till skott. Trädgården har blivit väldigt styvmoderligt behandlad en längre tid, så jag kände att nu var det verkligen dags att ta itu med den. Framför f.d. duvslaget grävde jag upp gräset som växte där och la först markduk och sen makadam. Det blev inte så kladdigt att gå där då även om det regnat. Tyvärr hann jag inte göra klart allt innan något annat dök upp. Gräset ...eller snarare ogräset...har nu tagit fart på den delen som jag inte täckt med makadam. Häromdagen bestämde jag mig för att nu skulle det åtgärdas. Marken där är ganska ojämn och jag har lagt en hel del säckar med barkmull, planteringsjord och annat där lite huller om buller. Det var inte det lättaste att ta sig fram. Jag kände mig nästan som en alpget på sommarbete, och väntade när som helst på att få höra lite joddlande.

Det är fortfarande inte klart för när jag tycker det blir för tråkigt så slutar jag. Det är jag som är chef så jag behöver inte bekymra mig om några pekpinnar. När jag gjort klart en rabatt lägger jag alltid på barkmull. Jag har märkt att ogräset får inte fäste på samma vis då och det som kommer upp blir ganska lätt att plocka bort. Det gäller förståss inte ormbunkarna. De får jag dra upp varje år. Jag fick en planta av min mor för snart 40 år sedan och den har jag delat så jag har ett litet ormbunkshörn, men jag får gallra där varje år. Det är nästan som om de lurpassar på mig för så fort jag vänder ryggen till så sticker det upp en  ny planta. Ormbunkar har funnits sen dinosaurietiden och det är inte alls konstigt. Något mer livskraftigt har jag aldrig sett maken till.

Min mor var expert på att få allt att växa. Hon hade en thuja som hon tog frö ifrån. De la hon i frysen. Hur länge de låg där vet jag inte, men så småningom planterade hon dem i en liten kruka. Plantan planterades sedan om åtskilliga gånger och till sist gick det att sätta ut den i rabatten. Jag fick en liten planta som vi grävde ner framför förrådet och det är en stor thuja nu. Jag får tukta den varje år så den inte blir så hög att jag måste använda stege för att klippa den. Den verkar lika livskraftig som ormbunkarna. 

Något som jag tycker är konstigt är det att ute i trädgården växer det mesta ganska skapligt, men jag klarar inte av växter inomhus. Min mor sa alltid att hon "pratade" med sina blommor. Jag är inte särskilt talträngd så det kanske är det som är felet. Men vad katten ska man prata med dem om?