Pusselpyssel

 

Det skrivs så mycket om hur svårt det är att få livspusslet att gå ihop. Då handlar det ofta om småbarnsföräldrar och det har jag full förståelse för. Jag minns hur svårt det var att hinna med allt man ville och förväntades göra. Men då var jag yngre, hade mer ork och energi och tänkte inte så mycket på att det skulle bli någon egentid över till mig. Jag kan inte påstå att jag saknade det, för barnen och jag pysslade mycket och gjorde utflykter i skogen, som jag också tyckte var kul. När de blev äldre ändrades deras intressen, men jag kom på att det som de gillade inte var så tokigt och jag började lyssna på annorlunda musik, såg filmer jag aldrig utan deras påverkan skulle ha sett och testade att göra nya saker. Man kan lära sig mycket av sina barn. Jag har alltid varit lite nyfiken och inte speciellt rädd för att göra bort mig. Sånt händer alla någon gång och världen går inte under för det. Efter ett tag blir den där blamagen till något skoj som man kan skratta åt.

Livspusslet kan vara svårt att få och gå ihop även när man är pensionär. Det blir givetvis andra problem som dyker upp då. Eftersom jag inte yrkesarbetar längre borde jag ju ha väldigt mycket fritid, men på nåt konstigt vis tycks den krympa mer och mer. Det beror nog på att saker och ting tar så mycket längre tid att göra nu. Jag tycker inte jag är så saktfärdig av mig, men jag blir fortare trött och då tar jag en paus. Det tycker jag att jag har all rätt att göra. Numera är jag min egen chef och om jag får säga det själv en väldigt human sådan. Hos mig prioriteras personalen. Jag är inte så vinstinriktad, men trots det så ramlar pengarna över mig. Som i år t.ex....det blev en löneökning på hela 65 kr. Göran fick några tior mer så vi har fullt sjå med att fundera ut vad vi ska göra av alla dessa pengar. Någon som har ett förslag?