Julförberedelser

Förra veckan var det dags att lämna in bilen på service. Jag körde dit med den på kvällen, för verkstaden finns i Kvidinge ca 7 km från Åstorp. När jag lämnat den fick jag skjuts tillbaka hem med Rasmus. Ja, hans pappa satt givetvis vid sidan om, men det var Rasmus som agerade chaufför...med den äran. Det kändes väldigt tryggt att åka med honom. Verkstadsägaren passade på att byta till vinterdäck också, så nu behöver jag inte bekymra mig för ifall det blir snö. Bekymra mig kommer jag givetvis att göra, för det är ett elände med snö här. Snöfall ena dagen och ösregn nästa och som grädde på moset så fryser allt till is tredje dagen. Eftersom de flesta kör som om vi alltid hade sommarväglag är det direkt livsfarligt att ge sig ut i trafiken. Jag är oerhört tacksam att jag inte har det tvånget att jag måste ge mig ut och köra varje dag.

Jag läste hos Ingrid på Gotland att hon möblerade om, och jag blev så inspirerad. Det har varit min stora förtjusning i många år. Tyvärr händer det inte lika ofta numera. Det beror inte på att jag har tappat intresset för omflyttningen av möbler, utan det är mer att orken och vigheten avtagit. Det är lite synd när inte kroppen hänger med på allt kul som hjärnan tänker ut.

Under julhelgen är vi alltid minst 8 personer som sover över här och då gäller det att ha bäddplatser som är lätta att komma åt. I mitt datarum har jag en dubbelsäng, men jag tänkte jag skulle flytta lite på den så det blev lättare att gå runt när man skulle bädda. Jag har alltid kunnat lyfta vid fotändan och dra den lite försiktigt över golvet. Men idag hörde jag helt plötsligt ett brak! När jag kikade under sängen såg jag att stödbenet i mitten gått av.

Göran var i snickarrummet och jag rusade ner dit...väldigt upprörd. Jag såg framför mig hur sängen nu var helt oanvändbar och att jag skulle bli tvungen att köpa en ny bäddsoffa eller liknande. När jag förklarat dilemmat för Göran svarade han lakoniskt:"Jag kommer upp." Han blir inte lika hispig för minsta lilla sak som jag blir, och det är nog bra. Allehanda verktyg plockades fram, brädan lagades och nya hål borrades för att sätta fast benet. Den här gången användes rejält långa och kraftiga skruvar och inte sådana mesiga som suttit där ifrån början. Nu är det en mycket stabil dubbelsäng.

När nu allt sånt här tråkigt och onödigt är avklarat återstår bara julpyntandet, som är det roligaste. I år ska jag köpa gran mycket tidigare än jag brukar. Alla granar huggs samtidigt så jag behöver knappast kolla efter bäst-före-datum på dem. Det är mysigt att kunna njuta av en klädd gran så länge som möjligt.

Julgranar kan se ut på många olika vis har jag sett.

Den här stod utanför en blomsterbutik, men hade passat minst lika bra utanför en modebutik.

Det kan inte vara så svårt att räkna ut vad som säljs här.