Ett äss i rockärmen

Det är inte dumt att ha ibland. Jag är ingen pokerspelare eller intresserad av något annat slags spel, men jag har ändå ett äss som jag plockar fram när jag behöver...nämligen min dotter Katarina. När jag känner att det är tomt på idéfronten så brukar jag skicka ett meddelande till henne och snabbt som ögat så får jag en del förslag på ämnen jag kan skriva om.

Hon är en stor hjälp när jag håller på med min adventskalender. I god tid får hon veta vilket tema jag valt så hon kan börja fundera. I början brukar jag inte ha några svårigheter med att komma på vad jag ska skriva om, men efter hand så blir det alltid lite motigt. Då brukar jag meddela Katarina hur många dagar jag fattas idéer till och sen tar det inte lång tid innan jag har en hel hop att välja från. Det är snart dags att bestämma temat för årets kalender för jag vill ha den klar i god tid före 1:a december.

Fotbollskommentatorer står inte högt upp på min lista över intressanta personer. Deras ordförråd är under all kritik och de använder helt obegripliga uttryck. Det kommer att bli mycket av den varan nu under VM. Göran kommer säkerligen att titta på en del matcher och då brukar jag ibland sitta framför TV:n och handarbeta. Katarina föreslog att jag kunde spela bingo samtidigt. Bingo?!?!? Jag fattade inte vad hon menade.

Hon gjorde då upp en bingobricka till mig med nio rutor. I varje ruta hade hon skrivit in ett sånt där löjligt uttryck som kommentatorerna alltid använder under alla matcher. Jag tror jag har hört dem hundratals gånger, för de upprepas ofta. När jag hörde ett sånt uttryck skulle jag kryssa i den rutan precis som på en vanlig bingobricka. Jag garanterar att jag hinner få bingo innan fem minuter har gått av matchen.