Gamla vänner är som antikviteter. De ska vårdas ömt.
När jag började arbeta i skolan för väldigt många år sedan blev jag bekant med en jämnårig arbetskamrat. Till en början pratade vi bara lite sporadiskt på rasterna, men vi märkte snabbt att vi hade väldigt mycket gemensamt. Det blev att vi träffades utanför jobb också. Vi tyckte båda två om att åka på loppisar och att åka ut i naturen. Böcker var också ett gemensamt intresse precis som att handarbeta eller pyssla över huvud taget.
Hon blev sjuk och fick sluta att jobba flera år innan jag gick i pension. Då bestämde vi att en kväll varannan vecka skulle vi träffas växelvis hos varandra och kom vi på något kul dessförinnan så ringde vi och bestämde att träffas om det passade för oss båda. Lika lätt var det att ringa och skjuta fram en träff om något annat kom emellan. Det blev aldrig något gnissel utan vi respekterade varandra.
Så var det en tisdag kväll jag skulle köra till henne som jag tyckte att det passade inte riktigt in i min planering. Jag ringde upp och undrade ifall vi kunde byta till en annan dag. Det var inga problem. Men jag tyckte hon lät så annorlunda, och hon erkände att hon mådde inte riktigt bra. Vi fortsatte att prata en stund, men plötsligt fick jag en känsla av att jag nog skulle åka till henne ändå, så vi avslutade samtalet och jag körde iväg. För att muntra upp henne köpte jag med mig en krya-på-dig bukett. Vi hade trevligt som vanligt och innan jag åkte hem bestämde vi att hon skulle komma till mig två veckor senare.
På lördagen skickade jag ett sms till henne och undrade hur hon mådde. Det förvånade mig lite att hon inte svarade direkt, för det gjorde hon alltid annars. Dagen efter fick jag veta att hon gått bort väldigt hastigt på fredagen. Det blev en stor chock. Hon var min allra bästa väninna. Att träffa en likasinnad i vuxen ålder som man kan ha så mycket roligt tillsammans med är inte så givet. Jag hade en enorm tur som fick lära känna henne och jag saknar henne väldigt mycket.
Att träffa någon som blir ens bästa vän är verkligen något att vara tacksam över. Det är inte alla förunnat och ingenting man kan ta för givet. Jag förstår precis hur mycket du saknar din väninna.
SvaraRaderaJag har haft förmånen att ha två bästa väninnor i mitt liv. Min väninna T och jag var bästa vänner i över trettio år innan hon gick bort i cancer. Hennes man hade då varit sjuk en tid men överlevde henne med något år. Jag saknar T varje dag. Hon var en fantastisk människa.
Bara några år efter jag blev vän med T så träffade jag min andra bästa väninna G och vi har fortfarande daglig kontakt efter 44 års vänskap. (G´s man är snäll som står ut med vårt eviga telefonpladdrande.)
Jag är så glad och lycklig över de många år som T fanns i mitt liv, och att G fortfarande finns. Utan dem skulle mitt liv ha varit mycket, mycket tråkigare.
Skön söndag!
Det är en stor förmån att ha en väninna i så många år. Du har verkligen också haft tur och du har ännu en kär väninna kvar. Det är stor skillnad på vänner och bekanta. Att ha en väninna som man kan berätta allt för och veta att det jag berättat stannar hos henne känns väldigt bra. Ibland kunde det göra att problemen man hade just då inte kändes så stora längre.
RaderaNu ryser jag, så förfärligt tråkigt att mista sin bästis, och så oförklarligt att du fick ett infall att du måste åka o hälsa på. Nästan så man måste tro på änglar...Jag har ju flyttat så ofta i mitt liv att jag tappat bort alla mina vänner, inte bara pga avstånd utan också för att jag när jag mådde som sämst i min utmattning inte orkade hålla kontakt eller umgås med en enda människa utanför närmaste familjen. Jag om någon vet hur svårt det är att skaffa vänner på gamla dar. Tre av de jag numera räknar som mina närmaste vänner finns här i fyrkanten, i cybervärlden, i datorn, o det är otroligt hur bra och nära vänner man kan bli utan att ses i verkligheten. I sommar hoppas jag träffa en av dessa och ge henne en bamsekram. Ha en skön söndag
SvaraRaderaJag har också vänner som jag bara känner via datorn och det är minst lika viktigt. Men att ha en väninna i riktiga livet är guld värt.
RaderaFörstår att du saknar din bästa vän!
SvaraRaderaHa en bra söndag!
Kram!
Tack!
RaderaSå tråkigt att du förlorat din bästa vän! Det är nog svårt att ersätta en sådan vänskap.
SvaraRaderaVarm kram!
/Ingrid
Det är aldrig lätt att bygga upp nåt liknande igen, speciellt inte när man är äldre,
RaderaIbland blir det svårt att sätta ord på känslor man känner. Det är så starkt det du skriver och man inser hur skört livet är och att man ska ta vara på stunderna man har tillsammans med andra. Det måste kännas väldigt fint att du gick på din magkänsla och for till din väninna i alla fall. En fin, lång vänskap genom åren är som att ha fått högsta vinsten. Vänner är ingen självklarhet. Vänner betyder så oerhört mycket. Jag förstår din saknad men också din glädje för att ni fick den tid ni fick tillsammans.
SvaraRaderaVarm kram Gunnel!
Jag är väldigt glad att jag ändrade mig och åkte till henne. Nu fick vi träffas en sista gång.
RaderaMen åh så sorgligt! Det tog riktigt tag i mig när jag läste! Förstår verkligen att det var en chock när du fick veta att hon gått bort! Men vilken tur att du lyssnade på dig själv och åkte hem till henne den där dagen med en bukett blommor!
SvaraRaderaKram
Konstigt att man helt plötsligt kan få ett infall att ändra sig så helt. Jag är så glad att jag åkte till henne.
Raderagamla vänner ska man vara rädd om
SvaraRaderamen du har många fina minnen, beklagar
RaderaDet ska man verkligen vara. Jag har många kul minnen från de år vi kände varandra. Hon var en riktig piggelin även om hon inte alltid mådde så bra. Vi har haft så mycket roligt tillsammans.
RaderaSå ledsamt men skönt ändå att du åkte till henne den där sista gången. Vänskap är dyrbart och en av mina bästa väninnor som kommit att betyda så mycket för mig de senaste åren har nyss flyttat långt härifrån. Jag gläds för hennes skull men saknar henne jättemycket.
SvaraRaderaKram!
En god vän är guld värd.
RaderaSå tragiskt med din vän, beklagar verkligen.
SvaraRaderaVilken tur att du åkte till henne iallafall.
Många styrkekramar <3
Ibland får man lite underliga ingivelser. Det visar sig ofta vara bra att följa dem.
RaderaSå sorgligt att du mist din vän. Det var nog ditt sjätte sinne som gjorde att du inte sköt upp det sista besöket.
SvaraRaderaVarm kram!
Det kändes bra att vi träffades ännu en gång.
RaderaDet var verkligen mycket tråkigt att höra. Men det kändes nästan som om det var meningen att du skulle åka hem till henne den där kvällen. En riktigt djup vänskap är bland det finaste som finns.
SvaraRaderaKram
Jag är fortfarande förvånad och glad över att jag fick den känslan att åka till henne fast jag från början inte tänkt göra det.
RaderaMen oj, vilken otrolig tur att din magkänsla var rätt och att du åkte till henne. Otroligt tråkigt att mista en god vän. Tyvärr händer det som inte får hända, men alla fina minnen finns kvar! En stor varm kram!
SvaraRaderaTack! Jag brukar kunna lita på min magkänsla och jag är glad att jag även gjorde det den gången.
RaderaSå sorgligt att förlora sin bästa vän - förstår att saknaden är enorm. Tur ändå att du gjorde det där besöket!
SvaraRaderaTänker på dig
Kram
Vi hann uppleva många kul saker tillsammans.
RaderaTänk att du kände på dig att hon var så dålig. Så skönt att du bestämde dig för att åka dit. Ett fint sista minne för dig.
SvaraRaderaKram
Med facit i hand känns det bra att jag ändrade mig.
Radera